KÖRKORTET!

Yes idag fick jag det, LYCKA!!

What do you mean Edward Cullen isn't real?

Ja.. jag erkänner här och nu att jag är BESATT av the Twilight saga.. Det sjuka är att jag inte såg den första filmen förrän bara för typ en månad sedan. Har läst fram till den tredje boken och väntar nu ytterst ivrigt på att den fjärde ska återlämnas till biblioteket så att jag kan låna den! Den femte och sista boken är tyvärr tydligen inte färdigställd än, skriv fortare Stephenie Meyer!
På söndag ska jag se New Moon, ååååh jag längtar! Förhoppningsvis är den lika bra (om inte bättre) än boken.

Ordinary is boring!

Snart bär det av till jobbet och sedan ska det gymas med Alicia och Marija.
Förövrigt är dagens låt: Redman & Method man - Y.O.U

Söndagsmys

Hade en trevlig tacokväll hemma hos Sara. Marija va gullig och gjorde en fin "Gaga-rosett" (eller en "Sheeenaga" som vi kallar den haha) på mig. Till nyår tänkte jag köra en snygg klänning, ett par fina handskar om jag lyckas hitta det, klackskor och en Sheeenaga! Tror det blir finemang. Typiskt oss tjejer att planera såna saker typ 1-2 månader innan det är aktuellt.. Anyways, här är resultatet!

they say we live in democracy, one that makes It' okey to bomb kids, but bombing graff is illegal.

Mycket nöjd med 2012, utan tvekan värt pengarna! Kan dock tänka mig att den inte hade varit lika bra om man inte sett den på bio. Det är nånting speciellt med att biosalen vibrerar av alla ljudeffekter.
Nog om det, ikväll ska min absolut bästa vän firas! Grattis på födelsedagen världens bästa Boje!

POW!

Ikväll blir det biopremiär för filmen 2012. Ses på Bergakungen!
over and out

yes you wanted to harm me but that won't work anymore. It's over cause if it wasn't for all of your torture I wouldn't know how to be this way now, and never back down. So I wanna say thank you cause it makes me that much stronger, makes me work a little bit harder, makes me that much wiser so thanks for making me a fighter

Nostalgitripp

Roliga prylar

Har kikat runt lite på internet och tillslut fastnadejag på en mycket trevlig hemsida där dom har en aning udda prylar, roliga som bisarra. Exempelvis denna chokladfontänen, hur kul som helst! Något mindre gott är nog detta insektsgodiset, ja det är godis med insekter i! Haha sjukt äckligt! Smaken är som baken, fler roliga prylar hittar ni här :)

Dagens...

Idag ska jag iväg och hjälpa till på Aniaragymnasiet, är inte helt pepp på det om jag ska vara ärlig. Men men, det är bara till att tuta och köra. Kan ju trösta oss med att det är finare väder i Göteborg idag!
Killa Clowns TV från Scratch 7årsfest finns nu uppe, se det här!

Ge mig något kul!

Det är sjukt hur tråkigt jag har. Nästan lite skrämmande. Jag har typ förvandlats från att vara en rolig ungdom till en tråkig hemmafru. Det är förmodligen för att jag väntar på att nånting betydelsefullt ska hända, börja plugga ska jag ju göra. Och ta körkort (börjar redan på måndag!) Tiden emellan dessa två saker hade jag kunnat lägga på ett jobb, men det har man inte näe! Ska kanske ta och göra som denne man?

Keep your coins!

Finfint

Fick hem mitt paket från Sneakers n stuff idag! Skorna är dock för stora så jag får byta dom (dessutom är dom lila och inte blå som det ser ut på bilden). Kalaset gick på 680 svenska riksdaler, ett riktigt kap if you ask me!

Sockersött

Sledgez you know who it is!

Gomörron!
Återigen måndag och i brist på något att göra slänger ja upp lite bilder från i torsdags och min o Vickys cityrunda! Det blev ifyllning av min tatuering, fika och lite shopping. Sledgez KAPOW!




1 vecka kvar tills ja börjar intensivkursen förövrigt, pirrigt som fasen!

Scratch 7årsfest

Nog den bästa utekvällen på mycket länge! Det bjöds på tårta, gratis öl och så fick man en finfin t-shirt med sig hem. Mycket fin kväll.
Tack till Scratch, Killa Clowns samt kvällens häng Vicky, Anton, Linn mfl. för en underbar kväll!

A cake in a cup

Jag älskar cupcakes! Och då syftar jag inte bara på själva bakelsen utan ja älskar allt som har med dom att göra! Örhängen, väskor med cupcakes på, läppglans i cupcake burk - you name it!
Så idag bestämde jag mig för att göra mina första cupcakes. Det blev ju inte riktigt som jag jag hade tänkt mig (trodde typ att det skulle bli en succé men värsta fina dekorationerna). Men med tanke på att jag saknade 1 ingrediens samt brist på dekoration så blev resultatet hyfsat bra trots allt!
Ladies and gentlemen, I bring to you - Marinas first cupcakes!

Fake friends

Allting jag skulle kunna säga om er och till er skulle ändå blekna bort till obetydlighet.

Mina tre år på Hvitfeldtska...

Ett plötsligt sug att uppdatera min blogg strömmade precis igenom mig. Ja man kan ju säga att jag har slarvat rejält med att blogga, men jag har i princip lagt ner min blogg. Numer skriver jag "dikter" och/eller annat som tynger mitt hjärta i ett dokument som endast jag får läsa :)
Men don't be sad! Här kommer en uppdatering.

Man kan ju lugnt säga att det har hänt en del under mina 3 år på Hvitfeldtska. X antal prov har skrivits, X antal arbeten har lämnats in och X antal redovisningar har framförts. Men jag har faktiskt haft ett liv utanför skolan, tro det eller ej!
Mycket har hänt på kärleksfronten (jag är dock fortfarande singel) och många nya erfarenheter har snappats upp. Vissa relationer har bleknat bort medan andra har stärkts. En viss person har vunnit en stor plats i mitt hjärta, öppnat mina ögon för så mycket som jag trodde inte fanns. Många har svikit medan andra ställt upp.
Jag har varit i mitt älskade Stockholm ett antal gånger och har tillbringat många roliga sena nätter med mina kära vänner. Ja har fyllt 18 år. Jag har tatuerat mig :) min brors namn samt ett Ankh kors (nyckeln till evigt liv) i nacken. Har träffat gamla goda vänner och parkhängat i Slottskogen och pratat gamla minnen samt om visioner för framtiden.



Nu nalkas studenttider och i år är det min tur! S3AB vann Hvitfeldtskaloppet vilket betyder att vi springer ut först (efter musikklassen) på studentdagen! Efter mycket uppståndelse inför balen har jag äntligen hittat mig en klänning, en röd klänning.
Visserligen har jag tonvis med plugg kvar men snart, snart så är det slut! Samtidigt som det är SJUKT skönt är det också lite läskigt. Jag har blivit en stor flicka. No more games, nu är det på riktigt. Det blir ett sabbatsår för min del medan andra skall plugga vidare direkt. Det är nu jag märker vad mamma menade när hon sa att "allting förändras efter studenten".
Våra mål i livet tvingar oss att gå skilda vägar. Trots det hoppas jag att vi alltid förblir goda vänner. Om inte så hoppas jag att vi ses någon gång i framtiden, kanske på en helt annan plats än här, och pratar om minnen. Minnen som aldrig suddas ut.

Break my heart, I expect you to

Bury all your secrets in my skin
Come away with innocence, and leave me with my sins
The air around me still feels like a cage
And love is just a camouflage for what resembles rage again...

Ibland vill man bara inte veta. Man vet att sanningen kommer att göra ondare än ett slag i ansiktet. Så istället låser jag inne allting. Jag använder själen som ett kassaskåp där ingen kan komma åt mig.
Kanske är det lättast att bara vända ryggen till? Bara gå och skita i konsekvenserna. Kanske borde jag göra så mot er, precis som ni gjort mot mig? Då hade jag inte längre varit snälla, söta, förstående Marina som man alltid kan vända sig till när man har problem, och sen skita i henne när hon behöver prata om nåt.
Jag har lust att bara be er alla att dra åt helvete.

Rubrik

Ja det var ett tag sen jag skrev sist. Och jag vet faktiskt inte varför jag gör det nu heller, kan inte ens komma på en passande rubrik till detta inlägg. Bloggar, såsom det mesta, har blivit så kommersiellt. Alla skriver blogg numer. Om oviktiga och viktiga saker. Allt från kläder till politik. Och vad skriver jag om? Känslor, tankar, personliga upplevelser, funderingar. Oviktigt för många, men viktigt för mig. Ja, för det är sånt jag tycker en blogg ska innehålla.
Och det är inte viktigt för mig att ni läser den, nej faktiskt inte. Visserligen är det smickrande och samtidigt roligt, men det är inte därför jag skriver. Jag skriver för att jag sedan ska kunna blicka tillbaka på mitt tidigare liv. Mina tidigare upplevelser och tankar. Saker som ja lämnat bakom mig. Minnen, och saker som en gång i tiden prioriterades högt.
Kanske slutar jag skriva en dag. Det blir nog en dag då jag känner att jag inte har mer att säga. Tveksamt. Jag har ju vanligtvis alltid så mycket att säga till om.

Hiphop just saved me..

Jag har tittat igenom min blogg ett antal gånger sedan den skapades. Och jag märker hur mycket jag har förändrats i mitt sätt att tänka och vara. Jag vet inte vad det kan bero på.. kanske för att jag mognat en del och vidgat mina vyer? Kanske för att jag hittat rätt inom musik? Med det menar jag musik som uttrycker så många av dom känslorna jag känner. Jag snackar HipHop, jag snackar Soul/Neo-Soul. Jag snackar musik som berör min själ och får mig att tänka till och tänka om.
Det känns som om att jag vandrat runt länge och låtit mig bollas med bland The Voice och andra kommersiella radiostationer, bland 50 cent, Lil Wayne och Lil John. Jag har febrilt kastats runt i musikvärlden i hopp om att hitta musiken där beatet dunkar i takt till mitt hjärta.
Nu har jag äntligen mjuklandat på rätt plats och omringat mig med bl a Common, Masta Ace, Lupe Fiasco, Talib Kweli, Bilal, Erykah Badu, Lauryn Hill, Gang Starr och D'Angelo.

Vad gillar ni för musik?

Sommarlov

Ännu ett skolår har passerat, eller rättare sagt bara försvunnit för det har gått så ofattbart snabbt. Jag va inte ens på skolavslutningen detta året men enligt källor ska jag inte ha missat något. Trots att det har gått så snabbt så minns jag ingenting som varit så jobbigt som 2an.. Speciellt det sista halvåret då det enda jag visste var skolan, jobbet, plugga, skolan, jobbet, plugga plugga plugga. Nu är det äntligen över och jag kan andas in och pusta ut.

Idag har jag städat hela hemmet och den resterande tiden har jag bara inte gjort nånting. Jag har saknat Naser och jag saknar honom fortfarande. Kom hem nu..

Ha ett fint sommarlov!

They got so much things to say.

Tack för allting du ger mig. Tack för att du finns.
Nothing can break this feeling...

Vi ber till högre makter som inte verkar höra oss.

Pressen att prestera bra och göra er stolta tar över min vardag och käkar mig som godis inifrån. Jag vill verkligen lyckas men ibland räcker det bara inte till, jag räcker inte till.
Jag är så glad att jag iallafall har dig. Du som tycker om mig för mig. Inte mina kläder eller mitt plattade hår. Du tycker om mig även när jag känner mig skit. Du peppar mig och får mig att orka igen. Inga spel, ingen falskhet. För kärlek utan anledning är den vackraste kärleken som finns.

But I´m a dreamer..

Pusti me

zasto si opet pod prozorom mojim
cekas da ti vrata otvorim
zar ti nije zao da mi budis majku
i pitas kad cu kuci doci

pusti me vec jednom pusti me
kroz zivot idem sam
pusti me molim te
sve sto imam sve ti ostavljam

kocije bijele cekale su tebe
da te vode pred moj dom
otisla si s´drugim pa nisi ni znala
da ces opet doc pod prozor moj

pusti me vec jednom pusti me
kroz zivot idem sam
pusti me molim te
sve sto imam sve ti ostavljam

"Pengar gör ingen lycklig"...

Jag har funderat på ovanstående citat ett tag... Efter att ha smakat på orden drar jag slutsatsen att det inte stämmer riktigt. Min förklaring är enkel: visst blir man kanske inte lycklig av pengar, men man blir definitivt lyckligare än vad man är utan dom. Check!

Idag har det varit en sjukt seg dag.. hatar att vakna på morgonen och se att det regnar och man vet att man måste gå till skolan. Så jävla segt. Hade nationella prov i engelska speaking, lagom segt det också vid närmare eftertanke.
Ganska mycket att göra i skolan nu förövrigt så ja känner mig lite småstressad.. men det ska nog gå bra. Slut på fantasi haha..
Over and out!

I am your light

Du är det finaste och dyrbaraste i mitt liv. Du förstår nog inte det nu, men det kommer du att göra senare. Världen är din att utforska.. men va försiktig och lita inte på någon. Låt aldrig giftiga ord tränga in och kontrollera dig, styra dig. Bygg upp den starkaste självrespekten du kan och håll huvudet högt, då kan ingenting komma åt dig. Få det du inte har, men ta samtidigt vara på det du redan har. Va inte dum och naiv. Fråga istället för att förbli ovetande.
Glöm aldrig bort dina två änglar som älskar dig mer än allting sammanlagt på jorden, Mig och Mamma. Skäms aldrig inför oss, fråga alltid oss för vi kommer alltid att hjälpa dig och stötta dig.
Pamet u glavu.

I'll be here, whenever you need me. I'll always be your light and you'll always be mine.

Try hard, live hard, die hard.

Ge dig aldrig. Vik dig aldrig. Låt aldrig någon säga till dig att du inte är kapabel till något eller att du inte kan nå dina mål. Låt aldrig någons ord kränka dig, känna dig liten. Du är du och du kan inte bli bättre än dig själv.
Du kan om du vill. Allt som krävs är självdiciplin, mod, vilja och eventuellt lite tid, och du kan nå precis vart du vill.

Bit ihop, ge aldrig upp det du älskar och tror på.

Bäst

Människan, en svag jävel...

"Thinking about a man. Doesn't know you're thinking about him. Doesn't care you're thinking about him. Makes you think about him even more..."

Och där stod han, vackrare än allt på jorden.
Gårdagen fick mig att inse en del saker. Saker som jag hela tiden trott att jag förträngt, finns fortfarande inom mig nånstans.
Det kändes bara så konstigt att få höra din röst igen, sitta bredvid dig igen och prata med dig igen. Väggen av självkänsla och moral rasade du med ett enda leende.
Det är sjukt hur stor inverkan saker och ting har på oss människor. Hur vi kan ge vika så lätt och hur vi inte märker när det tar över oss. Hur någons närvaro fullkomligt tar upp vår totala koncentration. Hur någon kan få oss att älska och hata denne på en och samma gång.
Trots detta är vi otroligt skickliga skådespelare, jag iallafall. Du varken ser eller hör det på mig. Du hör inte mina tankar, du känner inte mitt hjärta hur det slår hårdare varje gång jag ser dig. Därför tänker jag på dig ännu mer.

Some dreams get lost, never to be found again.

Vad är en människa?
Ni tänker säkert "ja men det är ju en homosapiens med b.la. ögon, öron, armar, känslor etc.".
Okej.. men vad är en människa utan sitt psyke och utan sin hälsa då?
Ingenting.

Tänk dig alla dina problem, bekymmer, negativa tankar och dåliga dagar samlade i ett litet paket som ingen ser. Du är ensam med dina hallucinationer och smärtor i kroppen. Det tar över dig. Du ser saker som ingen annan ser, du hör saker som ingen annan hör. Ingen förstår dig. Du är ensam.. du är galen fast du vet inte om det.
Du kan inte skilja på verklighet och hallucination. Du vet inte hur mycket det förstör för dina anhöriga och vänner. Du bryr dig inte. För du är för upptagen med att prata med väggarna eller plocka insekter från dina röda armar.

Tillslut kommer det till en gräns då du tycker att alla andra är galna förutom du. Du är den enda som ser den "riktiga" verkligheten.
Du ligger där i din sjukhussäng med sladdar inkopplade överallt i din kropp. Bredvid dig sitter din dotter och hennes barn, din son med hans familj och slutligen din man som stått vid din sida och som du levt med så länge du kan minnas. Lycka kände du endast med dom.
Du önskar att du kunde se dina barnbarn växa upp och sluta skolan. Bli sina egna människor.
Men du är borta och allting blir lika svammligt som detta inlägget.

Du är förlorad, men du vet inte om det än.

Önskelista!

Mannen i våra liv.

Poem

Around the corner I have a friend,
in this great city that has no end.
Yet the days go by and weeks rush on,
and before I know it, a year is gone.

Wherever you are.

Saknaden har börjat äta upp mig, den äter min själ som godis.
Och det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig.
Tänker på vad vi haft, saker vi gjort och allting vi har sagt.
Tiden rinner och hinner försvinna,
innan jag hunnit berätta.
Att i mitt hjärta finns du fortfarande kvar,
och glöm aldrig bort när du söker efter svar.
Glöm aldrig saker vi gjort,
och det som betytt något.


You said you couldn´t stand to see me sad...
So when you left, did you close your eyes?...

Du är fortfarande det finaste jag vet.

Jag vill inte se. Jag vill inte höra. Jag vill inte veta.
Jag vill bara bort. Iallafall för en stund. Bara en liten stund.
Så att jag kan andas in igen. Så att ja kan få känna att jag lever, igen.
Och allting som sagts lever kvar inom mig. Allt som nu har dött ut, lever fortfarande kvar i min själ.

Dina öron kan inte höra min sång. Dina ögon kan inte förstå mina handlingar. Ditt hjärta kan aldrig slå i takt med mitt.
Men det som nu är dött lever kvar inom mig, och du är fortfarande det finaste jag vet.

Hatar känslan.

Kao da jos sanjam, dani odnose sve.
Ponekad se pitam dali sam ikada volela vise od tebe.
I sva zadrhtim kad cujem tvoje ime.
Kad se setim sve reci sto rekao si..
Budi mi dobra moja mala, u srcu cuvacu sve sto si mi dala.
Za tvoju ljubav zauvek hvala.

Det känns bara så konstigt utan dig. Dendär känslan av säkerhet, känslan av att ha någon, är för länge sedan borta. Och jag vet inte om det är bäst såhär, men det känns som om jag aldrig kommer kunna komma ifrån dig. Trots distansen kommer du på något sätt alltid kunna få tag i mig, du kommer alltid vara där.

Why didn´t you stay?

you said you´d love me until you die,
and as far as I know you´re still alive, baby.

1

Kan du titta på bilden, utan att känna något?

Bleeding love.

He never tried to put his hands on me,
eaven though I know he wanted to.
He respected me as a human being.
And I really hoped that we could get serious, but not it all seems to be lost.
Yesterday I held him in my arms, kissed his lips, played with his hair...
Yesterday, all my troubles seemed so far away.

Never come back if I could.

Saknaden av dig växer sig starkare inom mig. Saknaden av någonting vi aldrig haft. Saknaden av närhet, trygghet, kärlek. Saknaden av att ha dig vid min sida. Saknaden av dina läppar och dina varma händer mot mina i vinterkylan.
Det sitter som en klump i magen och det är där varje dag. Vart jag än går påminner allt om dig. Trots allt detta kan jag inte säga att jag älskar dig, inte längre. Men det är saknaden..
Minnet av dig sitter fast i näthinnan. Bilderna är fortfarande tydliga. Du är så nära, men ändå så långt borta.


Feeling like a fool without you anyway...

Evil eye

No apologies

Work hard, study. Get your mind straight, trust nobody.

Ingen hjälper dig igenom skiten. You´re on your own, det är den enda sanningen.

U modre usne, zarijem zube.

Min vän...

Det är svårt att förlora någonting man älskat så högt, någonting man trodde skulle vara där föralltid. Det är svårt att försöka hålla ihop det lilla man har kvar. Det är svårt att le när man känner att man inte orkar..

...

You make me smile, please stay for a while..

En vän är den som kommer in, när hela världen har gått ut.

Snart är det jullov och jag kan inte förstå hur snabbt det har gått. Tiden går så snabbt och man börjar undra om livet verkligen är så långt som man tror.

Jag vet inte vad det är som händer mellan oss. Det känns som om det är jag som förstör det hela tiden.. men samtidigt verkar det vara bådas skuld. Och jag önskar att allting kunde vara som förut, att tystnaden mellan oss aldrig funnits.
Jag vet att jag varit en idiot, men jag önskar att ditt lidande finner sitt slut. Jag vill att du ska vara lycklig, att det ska vara du och jag igen. Precis så som det alltid varit.
Men tiderna förändras, och med dom förändras vi. Kanske behöver vi båda ta en paus från allting?
Kanske kommer det aldrig bli som förut.

Black cloud.

People giving me advice but they don´t know, what it takes,
everytime I see that look in my mothers face,
like she haven´t done enough.
I guess she got a black cloud of her own.
It´s tearing up her heart, just thinking about what she did,
for the family, to hold us together.
Then it strikes me,
that pain is mine.
It´s the very same cloud in the sky.
She´s been carrying it arround all this time.
Now It´s up to me to take it off her shoulders..

Just breathe easy.
Everybody´s got a black cloud..

Am I your expectations?

I'm sorry for trying my best.
I'm sorry for giving my all.
I'm sorry that I've longed for some peace and harmony.
I'm sorry that I don't fulfill your expectations.

It doesn't matter what I do. I'll never be good enough in your eyes.
You'll always find something to blame me for.
I'll always be the onee suffering.
Always be the one trying to fit into your world.
But I don't belong here.
I was made for something else, I was ment to be somewhere else.
Just want to find my way home...

Tensta feber

A ticket to anywhere.

Det är sjukt hur stor inverkan saker och ting har på oss.
Hur samvetet kan slita sönder din själ.
Eller hur ensam man kan känna sig då man inte har någon att lita på.

Och allting blir så mycket svårare när känslor blir inblandade. Man blir dubbelt så mer sårbar och allting är helt plötsligt bara jobbigt. Speciellt när man är osäker på personen man känner nånting för.

Man tror inte att människors beteende har så stor påverkan på en själv.
Det är galet hur sårad man kan bli av en mening, ett ord, ett sms.
Eller hur besviken man kan bli på någon som sviker dig.
Det är hemskt hur elaka vi människor tenderar till att vara då och då. Vissa mer, andra mindre.

En enkel beröring, ett leende eller bara en glimt av en annan människa kan få oss tro att vi svävar. Att vi svävar av lycka.
Värme hos någon, trygghet.. Någon som bryr sig om dig. Kan få oss att vilja leva vidare. Det kan få oss att inbilla oss att allting ont försvinner och att man faktiskt har hopp. Då allting rasat.

someday, somehow.

En i sänder blir vi alla en i mängden.

Väckarklockan ringer.. detta är nog ett av världens jobbigaste ljud. Jag orkar inte.. egentligen vill jag bara ligga kvar i min säng i veckor. Men jag vet att jag måste.. därför stiger jag upp och beger mig med korta, sömniga steg till duschen. Kranen vrids på och jag kliver in. Fullkomligt apatiskt gnuggar jag in shampoot i håret, sköljer, tar balsam, sköljer.. likadant varje dag.
Skola, plugga, jobba. Skola, plugga, jobba. Jag har absolut ingenting som förgyller min tillvaro.

Jag tror att vanor är det tråkigaste som finns. Då vet man att man är en i mängden. En av sveriges många stressade ungdomar som i princip inte har något socialt liv. Kanske på helgerna.. om man inte har några arbeten att skriva eller prov att plugga till.
Helger är för mig detsamma som nyår. Något man ser fram emot mycket.. som sedan kan visa sig vara hur bra som helst, eller ett totalt fiasko.

Och jag undrar hur FAN min lärare tänker när han säger "Det är viktigt att kunna koppla av.. det måste ni lära er".. och sedan ger han oss 3-4 arbeten + läxor att göra klart på 2-3 veckor. Säg mig NÄR har han tänkt att vi ska koppla av? När man sitter hemma och inte har gått till skolan bara för att man inte hunnit plugga till provet som är imogron, för att man har jobbat och haft massa annat att göra klart?
Detta är svenska B.. sedan har vi samhällskunskap B, matte B, engelska B, spanska steg 4, geografi mm. Snälla säg mig, när fan ska ja hinna koppla av? Det existerar inte hos mig.

Jag ska ta några piller lugnande nu haha.

Min bror.

Håll ut, än är det inte slut. Nej, det är bara början.
Säg inte att du inte orkar mer, du har så mycket att se fram emot.
Du är fortfarande bara ett barn. En av många förvirrade själar.
Säg inte att du ger upp, då tar du med dig mig ner i graven.
För jag hade gett mitt liv till dig.
Jag hade gett dig allting jag står för, min kropp och min själ,
för att du ska lyckas. För att få se hur du utvkecklas.
För att se dig lycklig.
Jag hade offrat allting för dig, för blod är tjockare än vatten.
Och min kärlek till dig kan inte språket förklara.
Jag älskar dig.
Vem du än blir, vad du än gör,
så har du mig.

Tänk om sorgen vore snö, och smälte bort innan morgonen kom.

Du är borta och nu saknar jag din trygga famn.
Jag saknar din röst då du viskade.
Nu kan jag inte få svaren på frågorna.
Var är du nu?
Jag kramar min kudde och låtsas att du är här,
jag låtsas att dina andetag är mina.
Önskar dig all lycka i världen,
då vi inte kunde erbjuda dig den.
Snälla ta mig härifrån,
snälla ta mig till en annan värld.

Hör du mitt hjärta?
Hör du hur det slår i takt till smärtan?
Tyvärr så har du redan förstört allting.
Tyvärr så har du redan förlorat mig.

K E N

Jag har mestadels alltid tyckt om Ken Ring. Men nu när jag hört senaste plattan Äntligen Hemma har jag verkligen insett kärleken till hans musik.
Outrot ska man inte ens prata om, det är det känsligaste och ärligaste jag hört inom musik.

6 favoriter:
1. Ta det lugnt
2. Bryter tystnaden
3. Pappa
4. 2000 talet
5. Kelian
6. Privatfest

För alla Ken Ring fans är Äntligen Hemma en platta man verkligen måste ha i sin samling. Och för alla er som tycker att Ken är skit kan fortsätta snacka bull, HAN ÄR BÄST!
(Här kan ni köpa t-shirtar med asfeta tryck, bl.a. Äntligen Hemma - Ken Ring. Jag ska lätt ha en!)

Lär mig!

Vad övrigt är, är tystnad.

Någonting är konstigt. Jag känner det i luften, jag känner det i magen.
Det känns som om någonting destruktivt är påväg mot mitt håll. Inte en gång till..
Jag känner det negativa trycket från alla håll och kanter.
Låt mig vara ifred. Låt mig få andas, låt mig få leva. Försvinn.

Det kanske är alla svek, mörka ord och lögner som kommit över mig? Det är som om de aldrig vill låta mig vara ifred, som om de aldrig kommer att försvinna. Jag möter dom varje dag. Dom finns hos alla.
Alla gånger som jag förlitat mig på vad folk har sagt, och alla gånger som jag blivit besviken. Man ska aldrig förlita sig på någon.
Men det är svårt att inte förvänta sig något från någon, då man själv ger allting.
Det kanske är sant som dom säger.. att bara de som tänker på sig själva, klarar sig bäst. Det är dom som överlever den hårda och brutala kampen. Livet.

Nu tar jag en paus

Nu känner jag att jag inte riktigt hinner med skrivandet så som jag vill. Dessutom vet jag inte hur jag ska strukturera allting ja känner längre. Det blir mest bara jobbigt svammel som ingen riktigt förstår.
Blessings.

He got the best of me.

Dessa fyra dagar utan dig har varit dubbelt så svårare än de 4 åren med dig, även om det borde vara tvärtom.
Varför såg jag dig idag? Är detta ett test? Om det är det, så är det inte roligt längre. Jag har fattat poängen. Låt mig få leva nu, låt mig få andas lite nu. Låt mig få ta en paus från allting.
Det stryper mig, jag kan inte andas.

Ena stunden vill jag bara glömma allting, hålla om dig och tala om för dig hur mycket jag älskar dig. Men när förnuftet tar över vet jag att jag borde glömma dig helt och hållet. Radera dig från mitt minne och mitt hjärta.
Men hur lätt är det?
Radera vartenda ord du sagt.. radera allting vi gjort och allting vi haft?
Jag känner mig så kluven.. jag känner mig så konstig och tom. Det är första gången på 4 år som jag verkligen känner mig riktigt ensam.
Snälla ta mig härifrån.

You said you´d love me until you die and as far as I know you’re still alive, baby.

Förlåt min svarta ängel.

Det är nu som ensamheten på riktigt hinner ifatt mig. Nu när jag verkligen är ensam.
Borde jag säga förlåt? Förlåt för att jag lämnar dig ovetande? Förlåt för att jag inte orkar mer.
Förlåt för allting vi har gjort och sagt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ensamheten äter upp mig. Vart ska jag ta vägen? Du lämnar ett stort svart hål efter dig.. det hålet förblir alltid ett hål. Ett hål som suger upp all min kraft, energi och livsglädje.
Spelar ingen roll om jag kommer över dig eller inte. När jag tittar tillbaka på dom fyra åren så kommer det hålet alltid att finnas där.
Hade jag haft en enda önskan.. hade det varit att vi aldrig träffats.

Grafer för välmående

Tack för ingenting.

Dina svek, dina lögner och din som du kallar humor. Jag är trött på det.
Trött på dig. Trött på hur du behandlar mig och alla andra i din omgivning. Trött på dina äckliga kommentarer och dina patetiska försök att sticka ut ur mängden, vara udda.
Allt det är över nu. Idag är början på något nytt. Början på mitt nya liv, där du inte existerar.
I fyra år har det pågått. Fram och tillbaka.
Men det är slut med det. Jag är ingen jävla leksak du kan ta fram och leka med då du känner för det.

Jag ska slingra mig ur ditt järngrepp och lämna dig med inget annat än tomheten.
Jag ska återgå till att vara lycklig och glad. Behöver inte dig för att känna mig hel, inte längre. Från och med idag är du ingen.
Hoppas att du inser dina misstag och att du alltid kommer att vara ensam. Såsom jag har varit.


Enormt tack till mina vänner och min mamma och bror som alltid har hjälpt mig.
Det är er jag älskar på riktigt och tackar Gud varje dag för att han har välsignat mig med sådana människor som ni.

1.6.07

Där går mitt hjärta. Där går den jag älskar.
Och vart ska jag gå? .. då mitt hjärta är här.

Dom ögonen. Det leendet. Den kroppen. Låt mig få älska den, älska dig.
Jag är stark. Men svag utan dig.
Jag är glad. Men olycklig utan dig.
Och allt du kan säga är förlåt.
Jag förlåter dig.
För jag varken kan, eller vet annat.
Jag vet inte bättre. Jag vet inget vackrare.

Jag vet inte vad som finns utanför dessa murar. Och jag är inte säker än.
Vill inte veta.
Inte än.
Jag vill stanna hos dig. Så du kan hålla om mig, skydda mig från allting. För hos dig finner jag säkerhet.
För hos dig känner jag trygghet.
Säg att du aldrig kommer lämna mig. Att du alltid kommer finnas vid min sida. Säg att jag aldrig behöver vara ensam mer.
Säg att du älskar mig.


"Upp vackra sol och dräp den bleka månen
Som redan tynar bort av avundsjuka
För att du lyser klarare än den."

Du är du, jag är jag, men vem är vem?

164 dagar..
För 164 dagar sedan var jag lyckligare än någonsinn. Jag hade dig. Du hade mig.
Vi.
164 dagar har gått sedan dess.
Och det är så mycket som har hänt.. på så kort tid.
Vem vill glömma sådan lycka? I rädslan av att tro att man aldrig kommer att finna den någon annan stans stannar jag hos den. Håller den så nära mitt hjärta jag kan.
Den värmer mig, även i den hårdaste kylan och i den värsta stormen. Den är med mig överallt och hela tiden. Jag lämnar den aldrig.

Maybe together we can get somewhere.

Sorry
Is all that you can't say
Years gone by and still
Words don't come easily
Like sorry like sorry

Forgive me
Is all that you can't say
Years gone by and still
Words don't come easily
Like forgive me forgive me

I love you
Is all that you can't say
Years gone by and still
Words don't come easily
Like I love you I love you

Världen får vänta när hjärtat brinner.

If you think of me
If you miss me
Once in a while
Then I’ll return to you
I’ll return and fill that space in your heart

Remembering your touch
Your kiss, your warm embrace
I’ll find my way back to you
If you be waiting

Oh I’ve longed for you
And I have desire
To see your face, your smile
To be with you wherever you are

Together again
It would feel so good to be
In your arms
Where all my journeys end

If you can make a promise
If it´s one that you can keep
I vow to come for you
If you wait for me

Den är nära nu.

Tillbaka i staden där jag föddes, där jag har spenderat mina snart 17 år. Tillbaka till staden där min problem befinner sig. Dom hänger i luften. Dom finns överallt.
Varje dag är det samma gamla visa.. samma vagn, samma människor, samma väder, samma saker som behövs göras. Ingenting är nytt. Ingenting händer.
Ångesten är nära. Jag känner hur den har förföljt mig ända sen jag satte mig på tåget hem.
Går jag till överdrift? Det är bara en stad.. inte mer än så.
Men ändå vill jag inte vara här mer. Jag vill expandera.. ut, bort.
Jag behöver någonting nytt.

Trött på denna stadens befolkning. Otrevliga och opersonliga. Diskoturkar, fjortisar och kickers är en del av vardagen.
Brunnsparken, Avenyn, Haga, Kompassen och kanske Liseberg.. det är allt som finns att se. Och dom är överallt.. förföljer mig. Allting påminner mig om nånting. Allting påminner mig så mycket om dig.
Ja behöver någonting nytt.. långt bort.

Går tillbaka till kärlek för länge sen.

I want to wake up by your side.. feel your body next to mine. Love it. Love you.
Would you be able to love me in public? Will you ever hold my hand so that everybody can see it? So that they can see our love.. and envy it.
Tell me that you love me.. just once more.
Hold my hand.. just once more.
Kiss these lips.. just once more. So that I can feel the life within my soul.
So that I can be happy again.

Enamorada

Jag vill inte hem. Även om det regnar idag.. även om ingenting speciellt händer. För jag har förälskat mig i denna staden. Huvudstaden.
Det har verkligen varit dagar av frihet och lycka. Jag har upplevt och sett så mycket, sånt som jag inte visste fanns. Och jag vill stanna. 4 dagar är faktiskt för lite..
Stockholm har överträffat mina förväntningar.
Här ska jag bo en vacker dag.

Adios Gotenburgo!

Imorgon.
I typ två månader har jag väntat på dagen som nästan är här. Stockholm.. för första gången i mitt liv haha. Och jag ska ha roligt, ingen tvekan om den saken. Även om det regnar eller är värsta stormen så ska jag ha roligt.
Mina 4 dagar i paradiset.. Bort från skolan, problemen, jobbet ALLT. Bara njuta av att man lever och vara nöjd.

Ha det bra sålänge Göteborg!

Tu no sabes cuanto duele tanta soledad.

Sometimes I do wonder.. what life would look like without you.
I do wonder how it would feel, to not know you.
Would I be an other person? Could I be able to find happiness mouch easier? What would fill my thoughts, when you´re not there?..

Maybe I would feel free.. maybe happy. Sometimes I feel like I want to turn back time and change everything. Erase you from my memory.
But then, when I think it over.. I don´t want to loose you, eaven though we´re apart.
I want to tell my children about you, about us. So that they won´t make the same mistake like I did.
My first, my everything.. I despise that I adore you.

Desdeño el mundo.

Jag ser på världen genom hatiska ögon. Jag föraktar den. Nästan så att jag är rädd för den.
För hur ska jag annars uppfatta den? Som en plats där alla lever i harmoni? Där bråk, mord, misshandel, rån, droger etc inte finns?
Ungdomar, eller rättare sagt barn mördar varandra. 15-16 åringar ska leva med detta på sitt samvete i resten av sina liv. Dom kommer själva att ha barn, dom kommer själva veta hur det känns att vara en orolig förälder.
Men dom har mördat någon, och det kan inte suddas bort från deras minne, deras samvete. Hur kan man leva med sig själv?
Hur kan man gå hem för att käka middag precis efter att man misshandlat en 55årig invalid?? För att efter man ätit upp, gå tillbaka för att "göra slut" på honom..

Vad är det för samhälle vi lever i? Vart är världen påväg?
Tusen frågor men tyvärr inga svar.
Man kan inte skylla ifrån sig. Man kan inte skylla på att man har det skitigt hemma eller inte pallar mera. För livet blir vad man gör det till och inget annat! Det är ens eget ansvar som människa. Att ha gränser, att kunna uppföra sig, att kunna klara sig ur allt detdär jobbiga.

Men ni har mördat någon. En människa som också hade familj, vänner, känslor.. precis som ni själva. Hoppas att det äter upp, och sakta förstör eran själ.. att hans föräldrar istället för att ge honom sin födelsedagspresent, fick begrava sin son. Ni är inte värda någons omtanke.

Vila i frid Riccardo,
detta dedikeras dig, och alla som gått bort i onödan.

Una vez.

Buscando una razón para volver a vivir.

Mitt huvud är överbelastat med tankar. Jag orkar inte bära på det mer, jag orkar inte vara ensam mer. Ensam.
Och jag är arg på hela världen, arg på dom som inte fattar ett skit.
Arg på alla som inte bryr sig, som vägrar att öppna sina ögon för verkligheten.

Arg på honom som får henne att gråta. Som får henne att inte veta varför hon lever, varför hon kämpar. Han som får henne att inte känna sig värd nånting. Han som står för värken i hela hennes kropp, hela hennes själ. Han som förstör henne sakta.
Men hon, som egentligen är värd så mycket mer. Hon som är en människa för bra för denna värld. Hon som är fast i fel atmosfär.

Men vi ska aldrig ge upp. Jag för dig, du för mig. Och så ska vi klara oss, igenom allting.
Jag lever för att göra dig stolt. Jag lever för att en dag bevisa för dig att allt ditt lidande inte är förgäves.
En vacker dag kommer allting att vara över. En vacker dag kommer du att le igen..

Lo que cuenta la memoria

Det finns inga ord som kan beskriva det jag känner. Den tomheten, det hålet du lämnade kvar i mig som aldrig kan fyllas igen. Det hålet förblir alltid ett hål, ett tomt svart hål istället för ditt namn.

"Du är mitt allt Marina. Jag kommer alltid att älska dig, jag lovar"..

El me dio poesía, El era mi primer..

Tiden rinner och hinner förvsinna innan jag hunnit berätta,
att i mitt hjärta finns du fortfarande kvar.
Och glöm aldrig bort när du söker efter svar,
glöm aldrig bort saker vi gjort och det som betytt något.

Pobre mundo

Bara en snabb tillbakablick och jag ser lycka.
Bara en snabb tillbakablick och jag vill inte vara här mer.
En snabb tillbakablick av en förlorad värld.
Jag stänger in mig i min ensamhet. Vill inte veta av varken någon eller något.

Tack för paranojan, tack för förgörelsen av min själ.
Och när tårar inte hjälper, när ingen hör ropen på hjälp.. återstår bara ilska.
Den okontrollerade vreden som du inte visste fanns inom dig. Du hatar allt. Verkligen allt.

Men nej mamma, du behöver inte oroa dig det minsta. Jag vill inte göra dig orolig, det är inte ditt fel.
Det är bara en period mamma..
Allt detta kommer också få sitt slut nångång mamma..

Silencio

Hay algo en ti..

Jag skulle kunna försöka förklara, det som egentligen inte går att förstå. Jag skulle kunna försöka beskriva känslan i kroppen jag får varje gång jag ser dig. Handsvetten, paniken, dendär konstiga känslan som tar över mig. Som slukar mig, äter mig levande. En känsla av både kärlek och hat på samma gång. En känsla som värmer hela min kropp, som smeker hela min själ.
Jag skulle kunna försöka förklara hur jag mår, hur jag känner. Men det är nånting som ord inte kan förklara. Utan som bara ögon kan se, som bara hjärtat kan känna.

Det är platt

Sommar, vår, höst, vinter.. Sommar, vår, höst, vinter. År efter år efter år.
Och så går det runt, i en cirkel. Våra nästintill patetiska små liv.. Vi försöker ta oss ut, men det finns ingen utväg. Vi försöker klättra bortom murarna men faller ner igen.
Omringade.
Problem följer efter ett annat. Som om att dom står i led, väntandes på att bli märkta.. väntandes på att förstöra. Och när vi inte har nånting att bekymra oss över, så söker vi upp det. Vi hittar nånting att klaga på, nånting nytt att lägga våra tankar och vår energi på.

När tillvaron är platt, den har varken upp- eller nedgångar. Den är platt, grå och dyster.
När nånting är så nära men ändå så långt ifrån. När du själv inte vet vad du vill. När du känner dig borttappad i dig själv.
Det bränns. Skrik, någon kanske hör dig. Någon kanske räddar dig.

Blunda aldrig

I min fantasi är jag inte ensam. Där finns dom fortfarande.
Dom tittar på mig, fyller min kropp med lycka och värme. En känsla som är bekant men samtidigt så okänd. Den är så stark att den slukar mig.
Dom ser igenom mig. Jag kan inte dölja nånting. Som om dom känner mig bättre än vad jag själv gör.
Dom finns inom mig hela tiden. I tankarna delar vi allt. Två hjärtan, men bara ett hjärtslag.
Som en drog man är beroende av, man vill men kan inte sluta. Det är två hjärtan som slår tillsammans.
Dom följer mig vart jag än är. Vad jag än gör. Även om dom är miltals ifrån så är dom ändå här. Så nära, så varma. Dom är det finaste som någonsinn skapats.
Dom kan inte utan mig, en gång älskade de bara mig.

Svammel

Jag vill vara i en annan värld, vilken som helst. Men inte med vilka som helst. För det är viktigt med människor runtomkring en. Dom påverkar oss mer än vad vi tror. Även om man kanske inte riktigt vill tro på det.
Tro. Ja, det måste vi ha. Med en gnutta hopp också kanske. Och om man vill, lite kärlek. Eller mycket kärlek om man hellre vill det. Det är upp till en själv.

Och vi drar slutsatser. För det måste vi. Signalerna är inte alltid självklara, det är inte alltid vi uppfattar dom. Därför drar vi egna slutsatser, vi tror nånting om nånting. För vi är inte säkra.
Men vem är säker? När kan man vara säker på nånting? .. Kanske vid bekräftelse? Alltså vill man också ha bekräftelse då man drar en slutsats.. eller? Jag är inte säker. Är du?

För vem skriver jag egentligen? Mig själv.. jag mår bättre då jag får ut allting. Även om det är svårt att förstå vad jag menar, det är bara svammel. Men det har kommit ut. Jag kan andas igen.

Imprevisto

Det finns saker som vi ångrar.
Ibland ångrar att man träffat vissa människor. Att man överhuvudtaget har brytt sig om dom och ställt upp för dom.
För när man minst anar det så börjar man tycka om dom. Och man kommer på sig själv med att man tänker på dom hela tiden. Man kommer på sig själv med att tänka att man faktiskt vill vara med dom.
Men så händer det..
Det man visste skulle komma nån vacker dag. Men inte så snabbt. Inte nu. Inte idag. Men det kommer, och du är inte beredd. Du förstår varken varför eller hur.

Och vad gör du?
Det finns ingenting du kan göra, för det är inte ditt fel. Det är inte ditt fel.
Bara till att bita ihop, för livet kan vara så jävla orättvist. Gå vidare och radera det. Trots ärret som finns kvar ska du inte tänka på det, skit i det. Så som dom sket i dig..

Traiciónes..

Smärtan av ett svek, är den största smärtan man kan bära.

Störningsmoment 1-5

Störningsmoment 1,
Telefonen:
Ni vet när man ska ringa till typ Telia eller nåt annat bolag så får man ju stå i kö och vänta på sin tur. Och ni vet dendär kvinnliga rösten som var femte sekund påminner en om att "det är fortfarande samtal före, tack för att du väntar".. Ja vad ska jag annars göra k*rring?! Jag fattar att det är samtal före, och varsågod att jag väntar. Sjung lite för mig istället.

Störningsmoment 2,
Vagnen:
När man sitter på vagnen hem efter 5-6 timmar i skolan och tar upp knäna och lutar dom mot sätet framför en. Man är trött, har huvudvärk och massa läxor och annat att tänka på. Det minsta man begär är att få sitta skönt på vagnen påväg hem. Näe då sätter sig nån äldre dam/herre bredvid en och blänger och man VET att dom tänker nåt i stil med "dagens ungdom, kan inte ens sitta fint! Så var det bannemej inte på min tid, nääe då lärde man minsann sig hur man skulle uppföra sig!". Men LEAVE ME ALONE! Smutsar jag ner? Nej. Stör jag någon annan? Nej. Om ni tycker att det är så jävla jobbigt så är det bara till att vända bort huvudet och låtsas att jag inte finns. Jag vet minsann visst hur man uppför sig! Det är ju inte så att jag är någon ligistunge som hoppar på säterna precis. Vad hade ni sagt då?

Störningsmoment 3,
Tändaren:
När man är sjukt röksugen och upptäcker att tändaren ligger kvar på köksbordet hemma, själv står man ensam på hållplatsen.

Störningsmoment 4,
Dagen efter...:
Det är söndag morgon, klockan är 9.30 och du är bakis. Denna söndag har du tänkt spendera i sängen. Inget annat. Vartenda litet ljud skär i öronen och solljuset gör dig blind, det va därför du drog ner persiennerna igårkväll då du knappt kunde stå på benen.
Plötsligt stormar morsan in i rummet med dammsugaren och dammvippan i högsta hugg. Inte nog med att hon drar upp persiennerna, nej hon måste också lägga till att "Upp o hoppa! Det är en så fin dag idag Marina, riktigt höstväder! Vad gör du i sängen såhär länge egentligen? Ska vi ut och promenera?".
Mamma jag älskar dig, men KLOCKAN ÄR 9.30 OCH DET ÄR SÖNDAG! Du vet vad jag gjorde igår, låtsas inte som om att du inte hörde mig när ja kom klampandes in genom dörren kl. 3 igårkväll!

Störningsmoment 5,
Dolt nummer:
Ingen har ringt dig på hela dagen så du lägger telefonen i rummet medan du går på toa. När du kommit ut ser du ett missat samtal från dolt nummer. Why God, whyyyyyy?

Jag godtar utmaningen

Regler:
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv.Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler.I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så dom vet att dom har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

• Jag brukar prata med mig själv i spegeln
• Jag älskar choklad i alla dess former
• Kaffe är mitt dagliga missbruk
• Jag kan inte leva utan min telefon
• Jag har fobi för vatten, sprutor och insekter
• Min absolut bästa vän är min mamma
• Jag tittar nästan aldrig på tv
• Jag älskar vintern

Jag utmanar:
Jim, Sebbe och Henrik.

U srcu sam te nosila

Är vi vem som helst?
Är vi inte viktigare än så?

Det är du som har satt oss till världen. Det är ditt blod som rinner genom våra vener.
Två barn, det va ditt ansvar.
Din enda uppgift i livet har du misslyckats med.
Du svek dom som behövde dig som mest.
Du rasade allting som vi byggt upp tillsammans.
Du bara lämnade allting.
Du lämnade dom som älskade dig.

I hjärtat fanns du, på första plats.
Den platsen är nu tom. Ett stort svart hål i min själ istället för ditt namn.
Och det äter upp mig inifrån. Sakta.
Det kommer sluka mig.

Don´t

Jag har förlorat både min förmåga och lust att skriva. Det va min passion en gång i tiden och jag skrev alltid.. det är bara borta. En del av mig är borta.
Jag vet varken vad som har hänt eller varför.

Kanske är det så att jag har för mycket att säga.
Kanske vet jag inte vart jag ska börja.

Det blir väl så när ögat har sett för mycket. När örat har hört för mycket. När hjärnan är utmattad av tänkande. När läpparna är rädda för att säga för mycket, eller för lite.


Världen är kaos, förlora inte dig själv.

Back on track

Hej!
Det va sjukt länge sen jag skrev blogg... dels har jag varit utomlands, vilket har varit underbart, men sen så har jag inte orkat heller.
Många har gett upp hoppet om min blogg haha att den har dött ut.. men nej! I´m back hahaha.

Skolan har börjat igen och det känns ganska bra. Visserligen känns det skönt att komma tillbaka till gamla vanor, men samtidigt vill jag bara tillbaka till Serbien.

Jag åker förmodligen ner i slutet av september igen eftersom att min kusin ska gifta sig :) dvs om jag får ledigt från skolan, vilket jag hoppas!

Blessings

Borta bra, hemma bäst!

Äntligen hemma!

Min språkresa har varit skitrolig, men har haft sina för och nackdelar. Min värdfamilj va underbar och jag hade verkligen tur som hamnade hos dom. Fyravåningshus, pool, två skitsöta små hundar och så ägde dom en restaurant så vi fick alltid så sjukt god mat! Dessutom va dom så otroligt snälla och trevliga.

Nackdelen va vissa av eleverna som var med.. det va bara massa småbarn känns det som. Och varje dag skulle dom dricka som värsta fjortisarna och jag kände mig som om jag vore mamma för dom allihop eftersom att dom inte visste hur man dricker med måtta. Men men.. i allmänhet kom jag hyfsat bra överrens med alla.

De sista 4-5 dagarna i Spanien hade jag 39 graders feber och vätskebrist.. låg bara hemma i sängen och blev omhändetagen haha. Det kändes faktiskt förjävligt eftersom att jag missade så mycket.

Nu har jga mer kött på benen när det kommer till spanska språket och att klara mig på egen hand, det är ju riktigt bra iallafall. Språkresan har gjort sitt :)
Imorgon natt åker jag, Marija och min bror till Serbien tillsammans, kommer tillbaka runt den 19/8.

Blessings!

I´ll be gone for a while

Kära vänner.. Eftersom att jag ska packa och säga hejdå till alla imorgon kommer jag förmodligen inte ha tid att skriva i bloggen nåt mer innan jag åker. Därför vill jag önska er alla ett riktigt trevligt sommarlov!

Jag kommer säkert skriva från Spaninen nångång, d.v.s. om jag har tid och lust.

Kommer att sakna en del saker med Sverige, men samtidigt kommer det bli så skönt att komma bort från allting här. Till en ny miljö med nya människor och nya vanor. Jag hoppas att jag kommer hem utvilad, både fysiskt och psykiskt.
Jag är tillbaka i Sverige den 26/7 för er som knappt kan vänta på jag kommer tillbaka :)

Wish me luck, and I´m off!

Resfeber

Nu är det bara 4 dagar kvar tills jag åker på språkresa till Spanien mina vänner! Resfebern är i högvarv och jag måste börja packa snarast. Jag har pratat med min värdfamilj och dom är sååååå bra! De har skickat kort via msn på sitt hus och deras barn som är 11 respektive 15 år gamla.
Allt verkar vara så perfekt där. De har ett jättestort hus.. typ värsta palatset, två hundar och en katt, 5 minuters gång avstånd till stranden och dessutom äger pappan en restaurant :)
Så nu känns det iallafall inte lika spänt att träffa dom som det va förut.

Det är så mycket grejer jag måste hinna med innan jag reser...
1. Träffa Simon och Albin
2. Träffa alla andra och säga hejdå sådära
3. Köpa en bikini
4. Köpa mascara och lite andra småsaker

Jag kommer tillbaka den 26/7 och åker åter till Serbien den 28/7, så det blir lite tight där. Och jag ska försöka hålla bloggen uppdaterad när jag är där nere.
Bless!