Fan va jobbigt allting blev. Jag orkar inte bli sviken mera, inte en gång till. Det känns som om lögnerna och sveken inte har något slut, dom bara fortsätter att falla över mig..
Men tack till alla er som fortfarande har hopp om mig, tack till er som aldrig lämnat mig och som alltid lyssnat på mig. Lycka är att ha er, tack för att ni finns helt enkelt. Det skulle inte funkat utan er och det vet ni.
with love, Marina.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar