Sama lutam

Hej.
Idag började jag 13.20, skitchill. Fast att nu på måndag får vi nya scheman att följa så det blir inte lika lång sovmorgon..
Jag hade möte angående skoltidningen som jag ska vara med i. När jag kom till salen vi skulle vara i så satt det bara 3or där, jag var den enda 1an. Men det gick bra ändå, dom tyckte om mig som fan och jag fick ansvaret för bankkontot där alla pengarna för skoltidningen ligger haha, dom litar redan på mig. Det är ju iaf en mycket bra början tycker jag.
Runt 7 ska jag åka till Heden och titta på match med Boje och några till, sen ska vi på café. Det blir mys det :)
Jag måste börja skriva på min artikel snart, deadline är 15 sept och jag har ännu inte börjat. Men jag vet ju vad jag ska skriva om så det handlar bara om att komma igång, snart så ska jag sätta igång.

Jag stör mig på att jag alltid bara är "kompisen Marina" som alltid får ta all skit och som alltid får lyssna på andras problem då ingen lyssnar på mina. Jag stör mig på alla kärlekspar som sitter och pussas offentligt, som håller varandra i handen och som bara är allmänt kära. Jag vill också, fan lever i celibat känns det som. Tragiskt men sant.. Det blir aldrig nånting då man hoppas på det och det slutar alltid med att jag är ensam.
Jag blir sviken hela tiden av en viss person som mitt hjärta fortfarande tillhör. Vill inte att det ska vara så, jag vill fortsätta med mitt liv men det går inte. Jag är fast och varje gång jag försöker gå framåt tappar jag balansen och faller tillbaka igen.. Tänk om jag kunde vara starkare? Han förstör mig sakta men säkert, men han förstår inte det. Vad jag än säger kommer han alltid att vara densamma, och jag kommer alltid falla tillbaka till hans lögner och svek.
Jag har också känslor, jag har också ett hjärta, jag orkar inte heller mer.