Rätta känslan(?)

Klockan tickar mot 02.45 och vad gör jag här? Såpass trött som jag är borde jag sova, men jag kan inte. Miljoner tankar virrvlar runt i min hjärna och hjärtat följer inte med.
"Jag kommer alltid att älska dig Marina, jag lovar. Du är mitt allt." Orden ekar i huvudet medan vinden viskar ditt namn. Det är inte rätt att tänka på dig faktiskt, du är inte värd det. Men det är hjärtat och hur kan jag klandra det?
Löftena bröts, men minnena är fortfarande begravda inom mig. De lär stanna där. Hade jag haft en enda önskan skulle det varit att jag aldrig träffat dig..

Jag har humörsvägningar och anar vad som är påväg (alltid en gång i månaden om ni fattar). Det är förmodligen därför jag är så känslig just nu, det är förmodligen därför jag vill att alla ska låta mig va. Det känns som om jag bara vill sätta upp ett stängsel runtomkring mig med en varnigsskylt där det står "låt mig vara!!"; bokstavligen alltså..
Just nu vill jag bara stänga in mig i mitt rum och lyssna på reggae hela dagarna, just nu vill jag bara vara otillgänglig för omvärlden..