I brist på kärlek känner jag nostalgin, jag känner dina händer värma mina vinterkylan 05, jag blundar och ser ditt ansikte framför mig.. alltid innan jag somnar. Du är överallt, alltid.
Jag minns tårarna som fälldes då du svek mig, jag minns orden du viskade i mitt öra innan du försvann förevigt; Jag älskar dig Marina. Det klingar fortfarande som ljuv musik i mina öron. Men jag blev sviken av ord jag litade på.. Fortfarande frågar jag mig själv hur din röst i telefon kan vara som plåster på alla sår och hur ett leende kan få mig att glömma allt du gjort.
Zivim pod secanja na tebe.. sve sama, zauvek sama.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar