Jag vill vara lika fri som snön

Snön har lagt sig som ett tunnt täcke på marken och Göteborg är mysigt. Solen skiner men det är ruggigt kallt, en typisk dag att stanna hemma framför tv:n med en bra film och oboy.
Det blir dock inget relax för min del, jag har grejer som jag måste få gjort tills på onsdag och jag börjar få panik.

Men det är inte det värsta. Det värsta är nog att jag inte kan sluta tänka, jag kan inte slappna av för en enda sekund. Jag tänker på tonvis med saker, bra som dåliga. Jag har panik över skolan, arbeten som ska lämnas in, prov och artiklar som ska skrivas till tidningen. Jag får ingen ro! Magen börjar göra ont igen.
Varför känns det som om att alla pallar med allt? Det känns som om att det bara är jag som har panikångest och som snart kommer att brista ihop. Jag känner mig svag och känslig.
Tänk om man kunde få vara lika fri som snön eller som duvan utanför mitt fönster...