Visa allt, visa inget, visa, visa inte?

Jag har funderat mycket över detdär med att visa känslor och har kommit fram till att jag inte ska göra det så mycket längre. Mina känslor är min hemlighet och hemligheter är i sin tur ämnade att vara hemliga för omvärlden. Jag ska tona ner på det och jag gör redan framsteg. Visst kan jag visa att jag tycker om mina vänner och familjen lixom, men när det kommer till killar så tror jag inte att dom kommer känna av så mycket känslor från min sida. Mot killar kommer det i framtiden vara mer ytligt.
Du bör i framtiden känna dig hedrad om jag pratar ut med dig om hur jag känner - för då; tycker jag antingen om dig och vill komma dig närmare eller så är du redan en jävligt bra vän till mig, typ bästis.

Varför har jag kommit fram till detta beslut?
Jo det är nämligen så att jag är trött på allas förväntningar om mig. Jag är trött på att alltid vara den "lilla-söta-Marina-som-aldrig-är-svag-utan-som-alltid-mår-alltid-bra-och-som-aldrig-kommer-bli-mer-än-bara-en-vän"-stilen.
Världen är en hård plats och därför måste man vara hård tillbaka, man måste kunna ta smällar från folk, från samhället, från kärleken etc. Jag måste alltså tuffa till mig lite, psykiskt.


Innerst inne tror jag faktiskt att jag alltid kommer vara lika känslosam.. vem försöker jag lura?..