Jag stör mig...

... på mitt humör och att jag aldrig kommer nånvart. Det känns som om jag stått och stampat på samma plats för länge, ingenting händer. Jag begär ju inte att det ska hända saker jämt och ständigt men vafan, nångång? Det hade varit trevligt.

Jag stör mig på att jag är så snäll mot alla hela tiden och att jag har så svårt för att komma över vissa saker. Det gör livet så mycket mer komplicerat än va det hade kunnat vara.

Jag stör mig på falska, oärliga och ytliga människor. Speciellt ytliga killar som bara tänker på vem de ska ha sex med näst och att hon måste se ut som tjejerna i p-rullar. Vart tog den gamla moralen vägen då killar va gentlemän och som uppskattade kvinnor i alla former?

Jag stör mig på att Timbuktu (som är typ bäst) är en helt vanlig knarkare som drar kokain. Det gör ju ont i hjärtat! Fatta va han har sjunkit i mina ögon. Han gör fortfarande sjukt bra musik, men jag önskar dock att han kunnat leva upp till hans egna texter istället för att knarka och förstöra sig själv. Hans texter är iallafall fortfarande nånting makalöst bra.

Jag vill bara vara mig själv igen och må bra, varför verkar det så fjärran långt borta och så omöjligt?