Det är platt

Sommar, vår, höst, vinter.. Sommar, vår, höst, vinter. År efter år efter år.
Och så går det runt, i en cirkel. Våra nästintill patetiska små liv.. Vi försöker ta oss ut, men det finns ingen utväg. Vi försöker klättra bortom murarna men faller ner igen.
Omringade.
Problem följer efter ett annat. Som om att dom står i led, väntandes på att bli märkta.. väntandes på att förstöra. Och när vi inte har nånting att bekymra oss över, så söker vi upp det. Vi hittar nånting att klaga på, nånting nytt att lägga våra tankar och vår energi på.

När tillvaron är platt, den har varken upp- eller nedgångar. Den är platt, grå och dyster.
När nånting är så nära men ändå så långt ifrån. När du själv inte vet vad du vill. När du känner dig borttappad i dig själv.
Det bränns. Skrik, någon kanske hör dig. Någon kanske räddar dig.