Bara en snabb tillbakablick och jag ser lycka.
Bara en snabb tillbakablick och jag vill inte vara här mer.
En snabb tillbakablick av en förlorad värld.
Jag stänger in mig i min ensamhet. Vill inte veta av varken någon eller något.
Tack för paranojan, tack för förgörelsen av min själ.
Och när tårar inte hjälper, när ingen hör ropen på hjälp.. återstår bara ilska.
Den okontrollerade vreden som du inte visste fanns inom dig. Du hatar allt. Verkligen allt.
Men nej mamma, du behöver inte oroa dig det minsta. Jag vill inte göra dig orolig, det är inte ditt fel.
Det är bara en period mamma..
Allt detta kommer också få sitt slut nångång mamma..
söndag, september 30
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar