Går tillbaka till kärlek för länge sen.

I want to wake up by your side.. feel your body next to mine. Love it. Love you.
Would you be able to love me in public? Will you ever hold my hand so that everybody can see it? So that they can see our love.. and envy it.
Tell me that you love me.. just once more.
Hold my hand.. just once more.
Kiss these lips.. just once more. So that I can feel the life within my soul.
So that I can be happy again.

Enamorada

Jag vill inte hem. Även om det regnar idag.. även om ingenting speciellt händer. För jag har förälskat mig i denna staden. Huvudstaden.
Det har verkligen varit dagar av frihet och lycka. Jag har upplevt och sett så mycket, sånt som jag inte visste fanns. Och jag vill stanna. 4 dagar är faktiskt för lite..
Stockholm har överträffat mina förväntningar.
Här ska jag bo en vacker dag.

Adios Gotenburgo!

Imorgon.
I typ två månader har jag väntat på dagen som nästan är här. Stockholm.. för första gången i mitt liv haha. Och jag ska ha roligt, ingen tvekan om den saken. Även om det regnar eller är värsta stormen så ska jag ha roligt.
Mina 4 dagar i paradiset.. Bort från skolan, problemen, jobbet ALLT. Bara njuta av att man lever och vara nöjd.

Ha det bra sålänge Göteborg!

Tu no sabes cuanto duele tanta soledad.

Sometimes I do wonder.. what life would look like without you.
I do wonder how it would feel, to not know you.
Would I be an other person? Could I be able to find happiness mouch easier? What would fill my thoughts, when you´re not there?..

Maybe I would feel free.. maybe happy. Sometimes I feel like I want to turn back time and change everything. Erase you from my memory.
But then, when I think it over.. I don´t want to loose you, eaven though we´re apart.
I want to tell my children about you, about us. So that they won´t make the same mistake like I did.
My first, my everything.. I despise that I adore you.

Desdeño el mundo.

Jag ser på världen genom hatiska ögon. Jag föraktar den. Nästan så att jag är rädd för den.
För hur ska jag annars uppfatta den? Som en plats där alla lever i harmoni? Där bråk, mord, misshandel, rån, droger etc inte finns?
Ungdomar, eller rättare sagt barn mördar varandra. 15-16 åringar ska leva med detta på sitt samvete i resten av sina liv. Dom kommer själva att ha barn, dom kommer själva veta hur det känns att vara en orolig förälder.
Men dom har mördat någon, och det kan inte suddas bort från deras minne, deras samvete. Hur kan man leva med sig själv?
Hur kan man gå hem för att käka middag precis efter att man misshandlat en 55årig invalid?? För att efter man ätit upp, gå tillbaka för att "göra slut" på honom..

Vad är det för samhälle vi lever i? Vart är världen påväg?
Tusen frågor men tyvärr inga svar.
Man kan inte skylla ifrån sig. Man kan inte skylla på att man har det skitigt hemma eller inte pallar mera. För livet blir vad man gör det till och inget annat! Det är ens eget ansvar som människa. Att ha gränser, att kunna uppföra sig, att kunna klara sig ur allt detdär jobbiga.

Men ni har mördat någon. En människa som också hade familj, vänner, känslor.. precis som ni själva. Hoppas att det äter upp, och sakta förstör eran själ.. att hans föräldrar istället för att ge honom sin födelsedagspresent, fick begrava sin son. Ni är inte värda någons omtanke.

Vila i frid Riccardo,
detta dedikeras dig, och alla som gått bort i onödan.

Una vez.

Buscando una razón para volver a vivir.

Mitt huvud är överbelastat med tankar. Jag orkar inte bära på det mer, jag orkar inte vara ensam mer. Ensam.
Och jag är arg på hela världen, arg på dom som inte fattar ett skit.
Arg på alla som inte bryr sig, som vägrar att öppna sina ögon för verkligheten.

Arg på honom som får henne att gråta. Som får henne att inte veta varför hon lever, varför hon kämpar. Han som får henne att inte känna sig värd nånting. Han som står för värken i hela hennes kropp, hela hennes själ. Han som förstör henne sakta.
Men hon, som egentligen är värd så mycket mer. Hon som är en människa för bra för denna värld. Hon som är fast i fel atmosfär.

Men vi ska aldrig ge upp. Jag för dig, du för mig. Och så ska vi klara oss, igenom allting.
Jag lever för att göra dig stolt. Jag lever för att en dag bevisa för dig att allt ditt lidande inte är förgäves.
En vacker dag kommer allting att vara över. En vacker dag kommer du att le igen..

Lo que cuenta la memoria

Det finns inga ord som kan beskriva det jag känner. Den tomheten, det hålet du lämnade kvar i mig som aldrig kan fyllas igen. Det hålet förblir alltid ett hål, ett tomt svart hål istället för ditt namn.

"Du är mitt allt Marina. Jag kommer alltid att älska dig, jag lovar"..

El me dio poesía, El era mi primer..

Tiden rinner och hinner förvsinna innan jag hunnit berätta,
att i mitt hjärta finns du fortfarande kvar.
Och glöm aldrig bort när du söker efter svar,
glöm aldrig bort saker vi gjort och det som betytt något.