Den är nära nu.

Tillbaka i staden där jag föddes, där jag har spenderat mina snart 17 år. Tillbaka till staden där min problem befinner sig. Dom hänger i luften. Dom finns överallt.
Varje dag är det samma gamla visa.. samma vagn, samma människor, samma väder, samma saker som behövs göras. Ingenting är nytt. Ingenting händer.
Ångesten är nära. Jag känner hur den har förföljt mig ända sen jag satte mig på tåget hem.
Går jag till överdrift? Det är bara en stad.. inte mer än så.
Men ändå vill jag inte vara här mer. Jag vill expandera.. ut, bort.
Jag behöver någonting nytt.

Trött på denna stadens befolkning. Otrevliga och opersonliga. Diskoturkar, fjortisar och kickers är en del av vardagen.
Brunnsparken, Avenyn, Haga, Kompassen och kanske Liseberg.. det är allt som finns att se. Och dom är överallt.. förföljer mig. Allting påminner mig om nånting. Allting påminner mig så mycket om dig.
Ja behöver någonting nytt.. långt bort.