En i sänder blir vi alla en i mängden.

Väckarklockan ringer.. detta är nog ett av världens jobbigaste ljud. Jag orkar inte.. egentligen vill jag bara ligga kvar i min säng i veckor. Men jag vet att jag måste.. därför stiger jag upp och beger mig med korta, sömniga steg till duschen. Kranen vrids på och jag kliver in. Fullkomligt apatiskt gnuggar jag in shampoot i håret, sköljer, tar balsam, sköljer.. likadant varje dag.
Skola, plugga, jobba. Skola, plugga, jobba. Jag har absolut ingenting som förgyller min tillvaro.

Jag tror att vanor är det tråkigaste som finns. Då vet man att man är en i mängden. En av sveriges många stressade ungdomar som i princip inte har något socialt liv. Kanske på helgerna.. om man inte har några arbeten att skriva eller prov att plugga till.
Helger är för mig detsamma som nyår. Något man ser fram emot mycket.. som sedan kan visa sig vara hur bra som helst, eller ett totalt fiasko.

Och jag undrar hur FAN min lärare tänker när han säger "Det är viktigt att kunna koppla av.. det måste ni lära er".. och sedan ger han oss 3-4 arbeten + läxor att göra klart på 2-3 veckor. Säg mig NÄR har han tänkt att vi ska koppla av? När man sitter hemma och inte har gått till skolan bara för att man inte hunnit plugga till provet som är imogron, för att man har jobbat och haft massa annat att göra klart?
Detta är svenska B.. sedan har vi samhällskunskap B, matte B, engelska B, spanska steg 4, geografi mm. Snälla säg mig, när fan ska ja hinna koppla av? Det existerar inte hos mig.

Jag ska ta några piller lugnande nu haha.