onsdag, november 21

Tänk om sorgen vore snö, och smälte bort innan morgonen kom.

Du är borta och nu saknar jag din trygga famn.
Jag saknar din röst då du viskade.
Nu kan jag inte få svaren på frågorna.
Var är du nu?
Jag kramar min kudde och låtsas att du är här,
jag låtsas att dina andetag är mina.
Önskar dig all lycka i världen,
då vi inte kunde erbjuda dig den.
Snälla ta mig härifrån,
snälla ta mig till en annan värld.

Hör du mitt hjärta?
Hör du hur det slår i takt till smärtan?
Tyvärr så har du redan förstört allting.
Tyvärr så har du redan förlorat mig.

Inga kommentarer: