Det är sjukt hur stor inverkan saker och ting har på oss.
Hur samvetet kan slita sönder din själ.
Eller hur ensam man kan känna sig då man inte har någon att lita på.
Och allting blir så mycket svårare när känslor blir inblandade. Man blir dubbelt så mer sårbar och allting är helt plötsligt bara jobbigt. Speciellt när man är osäker på personen man känner nånting för.
Man tror inte att människors beteende har så stor påverkan på en själv.
Det är galet hur sårad man kan bli av en mening, ett ord, ett sms.
Eller hur besviken man kan bli på någon som sviker dig.
Det är hemskt hur elaka vi människor tenderar till att vara då och då. Vissa mer, andra mindre.
En enkel beröring, ett leende eller bara en glimt av en annan människa kan få oss tro att vi svävar. Att vi svävar av lycka.
Värme hos någon, trygghet.. Någon som bryr sig om dig. Kan få oss att vilja leva vidare. Det kan få oss att inbilla oss att allting ont försvinner och att man faktiskt har hopp. Då allting rasat.
måndag, december 3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
fint burr!
Skicka en kommentar