Jag har funderat på ovanstående citat ett tag... Efter att ha smakat på orden drar jag slutsatsen att det inte stämmer riktigt. Min förklaring är enkel: visst blir man kanske inte lycklig av pengar, men man blir definitivt lyckligare än vad man är utan dom. Check!
Idag har det varit en sjukt seg dag.. hatar att vakna på morgonen och se att det regnar och man vet att man måste gå till skolan. Så jävla segt. Hade nationella prov i engelska speaking, lagom segt det också vid närmare eftertanke.
Ganska mycket att göra i skolan nu förövrigt så ja känner mig lite småstressad.. men det ska nog gå bra. Slut på fantasi haha..
Over and out!
måndag, mars 31
torsdag, mars 27
I am your light
Du är det finaste och dyrbaraste i mitt liv. Du förstår nog inte det nu, men det kommer du att göra senare. Världen är din att utforska.. men va försiktig och lita inte på någon. Låt aldrig giftiga ord tränga in och kontrollera dig, styra dig. Bygg upp den starkaste självrespekten du kan och håll huvudet högt, då kan ingenting komma åt dig. Få det du inte har, men ta samtidigt vara på det du redan har. Va inte dum och naiv. Fråga istället för att förbli ovetande.
Glöm aldrig bort dina två änglar som älskar dig mer än allting sammanlagt på jorden, Mig och Mamma. Skäms aldrig inför oss, fråga alltid oss för vi kommer alltid att hjälpa dig och stötta dig.
Pamet u glavu.
I'll be here, whenever you need me. I'll always be your light and you'll always be mine.
Glöm aldrig bort dina två änglar som älskar dig mer än allting sammanlagt på jorden, Mig och Mamma. Skäms aldrig inför oss, fråga alltid oss för vi kommer alltid att hjälpa dig och stötta dig.
Pamet u glavu.
I'll be here, whenever you need me. I'll always be your light and you'll always be mine.
onsdag, mars 19
Try hard, live hard, die hard.
Ge dig aldrig. Vik dig aldrig. Låt aldrig någon säga till dig att du inte är kapabel till något eller att du inte kan nå dina mål. Låt aldrig någons ord kränka dig, känna dig liten. Du är du och du kan inte bli bättre än dig själv.
Du kan om du vill. Allt som krävs är självdiciplin, mod, vilja och eventuellt lite tid, och du kan nå precis vart du vill.
Bit ihop, ge aldrig upp det du älskar och tror på.
Du kan om du vill. Allt som krävs är självdiciplin, mod, vilja och eventuellt lite tid, och du kan nå precis vart du vill.
Bit ihop, ge aldrig upp det du älskar och tror på.
söndag, mars 9
Människan, en svag jävel...
"Thinking about a man. Doesn't know you're thinking about him. Doesn't care you're thinking about him. Makes you think about him even more..."
Och där stod han, vackrare än allt på jorden.
Gårdagen fick mig att inse en del saker. Saker som jag hela tiden trott att jag förträngt, finns fortfarande inom mig nånstans.
Det kändes bara så konstigt att få höra din röst igen, sitta bredvid dig igen och prata med dig igen. Väggen av självkänsla och moral rasade du med ett enda leende.
Det är sjukt hur stor inverkan saker och ting har på oss människor. Hur vi kan ge vika så lätt och hur vi inte märker när det tar över oss. Hur någons närvaro fullkomligt tar upp vår totala koncentration. Hur någon kan få oss att älska och hata denne på en och samma gång.
Trots detta är vi otroligt skickliga skådespelare, jag iallafall. Du varken ser eller hör det på mig. Du hör inte mina tankar, du känner inte mitt hjärta hur det slår hårdare varje gång jag ser dig. Därför tänker jag på dig ännu mer.
Och där stod han, vackrare än allt på jorden.
Gårdagen fick mig att inse en del saker. Saker som jag hela tiden trott att jag förträngt, finns fortfarande inom mig nånstans.
Det kändes bara så konstigt att få höra din röst igen, sitta bredvid dig igen och prata med dig igen. Väggen av självkänsla och moral rasade du med ett enda leende.
Det är sjukt hur stor inverkan saker och ting har på oss människor. Hur vi kan ge vika så lätt och hur vi inte märker när det tar över oss. Hur någons närvaro fullkomligt tar upp vår totala koncentration. Hur någon kan få oss att älska och hata denne på en och samma gång.
Trots detta är vi otroligt skickliga skådespelare, jag iallafall. Du varken ser eller hör det på mig. Du hör inte mina tankar, du känner inte mitt hjärta hur det slår hårdare varje gång jag ser dig. Därför tänker jag på dig ännu mer.
måndag, mars 3
Some dreams get lost, never to be found again.
Vad är en människa?
Ni tänker säkert "ja men det är ju en homosapiens med b.la. ögon, öron, armar, känslor etc.".
Okej.. men vad är en människa utan sitt psyke och utan sin hälsa då?
Ingenting.
Tänk dig alla dina problem, bekymmer, negativa tankar och dåliga dagar samlade i ett litet paket som ingen ser. Du är ensam med dina hallucinationer och smärtor i kroppen. Det tar över dig. Du ser saker som ingen annan ser, du hör saker som ingen annan hör. Ingen förstår dig. Du är ensam.. du är galen fast du vet inte om det.
Du kan inte skilja på verklighet och hallucination. Du vet inte hur mycket det förstör för dina anhöriga och vänner. Du bryr dig inte. För du är för upptagen med att prata med väggarna eller plocka insekter från dina röda armar.
Tillslut kommer det till en gräns då du tycker att alla andra är galna förutom du. Du är den enda som ser den "riktiga" verkligheten.
Du ligger där i din sjukhussäng med sladdar inkopplade överallt i din kropp. Bredvid dig sitter din dotter och hennes barn, din son med hans familj och slutligen din man som stått vid din sida och som du levt med så länge du kan minnas. Lycka kände du endast med dom.
Du önskar att du kunde se dina barnbarn växa upp och sluta skolan. Bli sina egna människor.
Men du är borta och allting blir lika svammligt som detta inlägget.
Du är förlorad, men du vet inte om det än.
Ni tänker säkert "ja men det är ju en homosapiens med b.la. ögon, öron, armar, känslor etc.".
Okej.. men vad är en människa utan sitt psyke och utan sin hälsa då?
Ingenting.
Tänk dig alla dina problem, bekymmer, negativa tankar och dåliga dagar samlade i ett litet paket som ingen ser. Du är ensam med dina hallucinationer och smärtor i kroppen. Det tar över dig. Du ser saker som ingen annan ser, du hör saker som ingen annan hör. Ingen förstår dig. Du är ensam.. du är galen fast du vet inte om det.
Du kan inte skilja på verklighet och hallucination. Du vet inte hur mycket det förstör för dina anhöriga och vänner. Du bryr dig inte. För du är för upptagen med att prata med väggarna eller plocka insekter från dina röda armar.
Tillslut kommer det till en gräns då du tycker att alla andra är galna förutom du. Du är den enda som ser den "riktiga" verkligheten.
Du ligger där i din sjukhussäng med sladdar inkopplade överallt i din kropp. Bredvid dig sitter din dotter och hennes barn, din son med hans familj och slutligen din man som stått vid din sida och som du levt med så länge du kan minnas. Lycka kände du endast med dom.
Du önskar att du kunde se dina barnbarn växa upp och sluta skolan. Bli sina egna människor.
Men du är borta och allting blir lika svammligt som detta inlägget.
Du är förlorad, men du vet inte om det än.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)