Förlåt min svarta ängel.

Det är nu som ensamheten på riktigt hinner ifatt mig. Nu när jag verkligen är ensam.
Borde jag säga förlåt? Förlåt för att jag lämnar dig ovetande? Förlåt för att jag inte orkar mer.
Förlåt för allting vi har gjort och sagt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ensamheten äter upp mig. Vart ska jag ta vägen? Du lämnar ett stort svart hål efter dig.. det hålet förblir alltid ett hål. Ett hål som suger upp all min kraft, energi och livsglädje.
Spelar ingen roll om jag kommer över dig eller inte. När jag tittar tillbaka på dom fyra åren så kommer det hålet alltid att finnas där.
Hade jag haft en enda önskan.. hade det varit att vi aldrig träffats.