Du är fortfarande det finaste jag vet.

Jag vill inte se. Jag vill inte höra. Jag vill inte veta.
Jag vill bara bort. Iallafall för en stund. Bara en liten stund.
Så att jag kan andas in igen. Så att ja kan få känna att jag lever, igen.
Och allting som sagts lever kvar inom mig. Allt som nu har dött ut, lever fortfarande kvar i min själ.

Dina öron kan inte höra min sång. Dina ögon kan inte förstå mina handlingar. Ditt hjärta kan aldrig slå i takt med mitt.
Men det som nu är dött lever kvar inom mig, och du är fortfarande det finaste jag vet.