Saknaden har börjat äta upp mig, den äter min själ som godis.
Och det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig.
Tänker på vad vi haft, saker vi gjort och allting vi har sagt.
Tiden rinner och hinner försvinna,
innan jag hunnit berätta.
Att i mitt hjärta finns du fortfarande kvar,
och glöm aldrig bort när du söker efter svar.
Glöm aldrig saker vi gjort,
och det som betytt något.
You said you couldn´t stand to see me sad...
So when you left, did you close your eyes?...
fredag, februari 1
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar