Bury all your secrets in my skin
Come away with innocence, and leave me with my sins
The air around me still feels like a cage
And love is just a camouflage for what resembles rage again...
Ibland vill man bara inte veta. Man vet att sanningen kommer att göra ondare än ett slag i ansiktet. Så istället låser jag inne allting. Jag använder själen som ett kassaskåp där ingen kan komma åt mig.
Kanske är det lättast att bara vända ryggen till? Bara gå och skita i konsekvenserna. Kanske borde jag göra så mot er, precis som ni gjort mot mig? Då hade jag inte längre varit snälla, söta, förstående Marina som man alltid kan vända sig till när man har problem, och sen skita i henne när hon behöver prata om nåt.
Jag har lust att bara be er alla att dra åt helvete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar