tisdag, maj 12

Mina tre år på Hvitfeldtska...

Ett plötsligt sug att uppdatera min blogg strömmade precis igenom mig. Ja man kan ju säga att jag har slarvat rejält med att blogga, men jag har i princip lagt ner min blogg. Numer skriver jag "dikter" och/eller annat som tynger mitt hjärta i ett dokument som endast jag får läsa :)
Men don't be sad! Här kommer en uppdatering.

Man kan ju lugnt säga att det har hänt en del under mina 3 år på Hvitfeldtska. X antal prov har skrivits, X antal arbeten har lämnats in och X antal redovisningar har framförts. Men jag har faktiskt haft ett liv utanför skolan, tro det eller ej!

Mycket har hänt på kärleksfronten (jag är dock fortfarande singel) och många nya erfarenheter har snappats upp. Vissa relationer har bleknat bort medan andra har stärkts. En viss person har vunnit en stor plats i mitt hjärta, öppnat mina ögon för så mycket som jag trodde inte fanns. Många har svikit medan andra ställt upp.
Jag har varit i mitt älskade Stockholm ett antal gånger och har tillbringat många roliga sena nätter med mina kära vänner. Ja har fyllt 18 år. Jag har tatuerat mig :) min brors namn samt ett Ankh kors (nyckeln till evigt liv) i nacken. Har träffat gamla goda vänner och parkhängat i Slottskogen och pratat gamla minnen samt om visioner för framtiden.



Nu nalkas studenttider och i år är det min tur! S3AB vann Hvitfeldtskaloppet vilket betyder att vi springer ut först (efter musikklassen) på studentdagen! Efter mycket uppståndelse inför balen har jag äntligen hittat mig en klänning, en röd klänning.
Visserligen har jag tonvis med plugg kvar men snart, snart så är det slut! Samtidigt som det är SJUKT skönt är det också lite läskigt. Jag har blivit en stor flicka. No more games, nu är det på riktigt. Det blir ett sabbatsår för min del medan andra skall plugga vidare direkt. Det är nu jag märker vad mamma menade när hon sa att "allting förändras efter studenten".
Våra mål i livet tvingar oss att gå skilda vägar. Trots det hoppas jag att vi alltid förblir goda vänner. Om inte så hoppas jag att vi ses någon gång i framtiden, kanske på en helt annan plats än här, och pratar om minnen. Minnen som aldrig suddas ut.

Inga kommentarer: