Sockersött

Sledgez you know who it is!

Gomörron!
Återigen måndag och i brist på något att göra slänger ja upp lite bilder från i torsdags och min o Vickys cityrunda! Det blev ifyllning av min tatuering, fika och lite shopping. Sledgez KAPOW!




1 vecka kvar tills ja börjar intensivkursen förövrigt, pirrigt som fasen!

Scratch 7årsfest

Nog den bästa utekvällen på mycket länge! Det bjöds på tårta, gratis öl och så fick man en finfin t-shirt med sig hem. Mycket fin kväll.
Tack till Scratch, Killa Clowns samt kvällens häng Vicky, Anton, Linn mfl. för en underbar kväll!

A cake in a cup

Jag älskar cupcakes! Och då syftar jag inte bara på själva bakelsen utan ja älskar allt som har med dom att göra! Örhängen, väskor med cupcakes på, läppglans i cupcake burk - you name it!
Så idag bestämde jag mig för att göra mina första cupcakes. Det blev ju inte riktigt som jag jag hade tänkt mig (trodde typ att det skulle bli en succé men värsta fina dekorationerna). Men med tanke på att jag saknade 1 ingrediens samt brist på dekoration så blev resultatet hyfsat bra trots allt!
Ladies and gentlemen, I bring to you - Marinas first cupcakes!

Fake friends

Allting jag skulle kunna säga om er och till er skulle ändå blekna bort till obetydlighet.

Mina tre år på Hvitfeldtska...

Ett plötsligt sug att uppdatera min blogg strömmade precis igenom mig. Ja man kan ju säga att jag har slarvat rejält med att blogga, men jag har i princip lagt ner min blogg. Numer skriver jag "dikter" och/eller annat som tynger mitt hjärta i ett dokument som endast jag får läsa :)
Men don't be sad! Här kommer en uppdatering.

Man kan ju lugnt säga att det har hänt en del under mina 3 år på Hvitfeldtska. X antal prov har skrivits, X antal arbeten har lämnats in och X antal redovisningar har framförts. Men jag har faktiskt haft ett liv utanför skolan, tro det eller ej!
Mycket har hänt på kärleksfronten (jag är dock fortfarande singel) och många nya erfarenheter har snappats upp. Vissa relationer har bleknat bort medan andra har stärkts. En viss person har vunnit en stor plats i mitt hjärta, öppnat mina ögon för så mycket som jag trodde inte fanns. Många har svikit medan andra ställt upp.
Jag har varit i mitt älskade Stockholm ett antal gånger och har tillbringat många roliga sena nätter med mina kära vänner. Ja har fyllt 18 år. Jag har tatuerat mig :) min brors namn samt ett Ankh kors (nyckeln till evigt liv) i nacken. Har träffat gamla goda vänner och parkhängat i Slottskogen och pratat gamla minnen samt om visioner för framtiden.



Nu nalkas studenttider och i år är det min tur! S3AB vann Hvitfeldtskaloppet vilket betyder att vi springer ut först (efter musikklassen) på studentdagen! Efter mycket uppståndelse inför balen har jag äntligen hittat mig en klänning, en röd klänning.
Visserligen har jag tonvis med plugg kvar men snart, snart så är det slut! Samtidigt som det är SJUKT skönt är det också lite läskigt. Jag har blivit en stor flicka. No more games, nu är det på riktigt. Det blir ett sabbatsår för min del medan andra skall plugga vidare direkt. Det är nu jag märker vad mamma menade när hon sa att "allting förändras efter studenten".
Våra mål i livet tvingar oss att gå skilda vägar. Trots det hoppas jag att vi alltid förblir goda vänner. Om inte så hoppas jag att vi ses någon gång i framtiden, kanske på en helt annan plats än här, och pratar om minnen. Minnen som aldrig suddas ut.

Break my heart, I expect you to

Bury all your secrets in my skin
Come away with innocence, and leave me with my sins
The air around me still feels like a cage
And love is just a camouflage for what resembles rage again...

Ibland vill man bara inte veta. Man vet att sanningen kommer att göra ondare än ett slag i ansiktet. Så istället låser jag inne allting. Jag använder själen som ett kassaskåp där ingen kan komma åt mig.
Kanske är det lättast att bara vända ryggen till? Bara gå och skita i konsekvenserna. Kanske borde jag göra så mot er, precis som ni gjort mot mig? Då hade jag inte längre varit snälla, söta, förstående Marina som man alltid kan vända sig till när man har problem, och sen skita i henne när hon behöver prata om nåt.
Jag har lust att bara be er alla att dra åt helvete.

Rubrik

Ja det var ett tag sen jag skrev sist. Och jag vet faktiskt inte varför jag gör det nu heller, kan inte ens komma på en passande rubrik till detta inlägg. Bloggar, såsom det mesta, har blivit så kommersiellt. Alla skriver blogg numer. Om oviktiga och viktiga saker. Allt från kläder till politik. Och vad skriver jag om? Känslor, tankar, personliga upplevelser, funderingar. Oviktigt för många, men viktigt för mig. Ja, för det är sånt jag tycker en blogg ska innehålla.
Och det är inte viktigt för mig att ni läser den, nej faktiskt inte. Visserligen är det smickrande och samtidigt roligt, men det är inte därför jag skriver. Jag skriver för att jag sedan ska kunna blicka tillbaka på mitt tidigare liv. Mina tidigare upplevelser och tankar. Saker som ja lämnat bakom mig. Minnen, och saker som en gång i tiden prioriterades högt.
Kanske slutar jag skriva en dag. Det blir nog en dag då jag känner att jag inte har mer att säga. Tveksamt. Jag har ju vanligtvis alltid så mycket att säga till om.

Hiphop just saved me..

Jag har tittat igenom min blogg ett antal gånger sedan den skapades. Och jag märker hur mycket jag har förändrats i mitt sätt att tänka och vara. Jag vet inte vad det kan bero på.. kanske för att jag mognat en del och vidgat mina vyer? Kanske för att jag hittat rätt inom musik? Med det menar jag musik som uttrycker så många av dom känslorna jag känner. Jag snackar HipHop, jag snackar Soul/Neo-Soul. Jag snackar musik som berör min själ och får mig att tänka till och tänka om.
Det känns som om att jag vandrat runt länge och låtit mig bollas med bland The Voice och andra kommersiella radiostationer, bland 50 cent, Lil Wayne och Lil John. Jag har febrilt kastats runt i musikvärlden i hopp om att hitta musiken där beatet dunkar i takt till mitt hjärta.
Nu har jag äntligen mjuklandat på rätt plats och omringat mig med bl a Common, Masta Ace, Lupe Fiasco, Talib Kweli, Bilal, Erykah Badu, Lauryn Hill, Gang Starr och D'Angelo.

Vad gillar ni för musik?

Sommarlov

Ännu ett skolår har passerat, eller rättare sagt bara försvunnit för det har gått så ofattbart snabbt. Jag va inte ens på skolavslutningen detta året men enligt källor ska jag inte ha missat något. Trots att det har gått så snabbt så minns jag ingenting som varit så jobbigt som 2an.. Speciellt det sista halvåret då det enda jag visste var skolan, jobbet, plugga, skolan, jobbet, plugga plugga plugga. Nu är det äntligen över och jag kan andas in och pusta ut.

Idag har jag städat hela hemmet och den resterande tiden har jag bara inte gjort nånting. Jag har saknat Naser och jag saknar honom fortfarande. Kom hem nu..

Ha ett fint sommarlov!

They got so much things to say.

Tack för allting du ger mig. Tack för att du finns.
Nothing can break this feeling...

Vi ber till högre makter som inte verkar höra oss.

Pressen att prestera bra och göra er stolta tar över min vardag och käkar mig som godis inifrån. Jag vill verkligen lyckas men ibland räcker det bara inte till, jag räcker inte till.
Jag är så glad att jag iallafall har dig. Du som tycker om mig för mig. Inte mina kläder eller mitt plattade hår. Du tycker om mig även när jag känner mig skit. Du peppar mig och får mig att orka igen. Inga spel, ingen falskhet. För kärlek utan anledning är den vackraste kärleken som finns.

But I´m a dreamer..

Pusti me

zasto si opet pod prozorom mojim
cekas da ti vrata otvorim
zar ti nije zao da mi budis majku
i pitas kad cu kuci doci

pusti me vec jednom pusti me
kroz zivot idem sam
pusti me molim te
sve sto imam sve ti ostavljam

kocije bijele cekale su tebe
da te vode pred moj dom
otisla si s´drugim pa nisi ni znala
da ces opet doc pod prozor moj

pusti me vec jednom pusti me
kroz zivot idem sam
pusti me molim te
sve sto imam sve ti ostavljam

"Pengar gör ingen lycklig"...

Jag har funderat på ovanstående citat ett tag... Efter att ha smakat på orden drar jag slutsatsen att det inte stämmer riktigt. Min förklaring är enkel: visst blir man kanske inte lycklig av pengar, men man blir definitivt lyckligare än vad man är utan dom. Check!

Idag har det varit en sjukt seg dag.. hatar att vakna på morgonen och se att det regnar och man vet att man måste gå till skolan. Så jävla segt. Hade nationella prov i engelska speaking, lagom segt det också vid närmare eftertanke.
Ganska mycket att göra i skolan nu förövrigt så ja känner mig lite småstressad.. men det ska nog gå bra. Slut på fantasi haha..
Over and out!

I am your light

Du är det finaste och dyrbaraste i mitt liv. Du förstår nog inte det nu, men det kommer du att göra senare. Världen är din att utforska.. men va försiktig och lita inte på någon. Låt aldrig giftiga ord tränga in och kontrollera dig, styra dig. Bygg upp den starkaste självrespekten du kan och håll huvudet högt, då kan ingenting komma åt dig. Få det du inte har, men ta samtidigt vara på det du redan har. Va inte dum och naiv. Fråga istället för att förbli ovetande.
Glöm aldrig bort dina två änglar som älskar dig mer än allting sammanlagt på jorden, Mig och Mamma. Skäms aldrig inför oss, fråga alltid oss för vi kommer alltid att hjälpa dig och stötta dig.
Pamet u glavu.

I'll be here, whenever you need me. I'll always be your light and you'll always be mine.

Try hard, live hard, die hard.

Ge dig aldrig. Vik dig aldrig. Låt aldrig någon säga till dig att du inte är kapabel till något eller att du inte kan nå dina mål. Låt aldrig någons ord kränka dig, känna dig liten. Du är du och du kan inte bli bättre än dig själv.
Du kan om du vill. Allt som krävs är självdiciplin, mod, vilja och eventuellt lite tid, och du kan nå precis vart du vill.

Bit ihop, ge aldrig upp det du älskar och tror på.

Bäst

Människan, en svag jävel...

"Thinking about a man. Doesn't know you're thinking about him. Doesn't care you're thinking about him. Makes you think about him even more..."

Och där stod han, vackrare än allt på jorden.
Gårdagen fick mig att inse en del saker. Saker som jag hela tiden trott att jag förträngt, finns fortfarande inom mig nånstans.
Det kändes bara så konstigt att få höra din röst igen, sitta bredvid dig igen och prata med dig igen. Väggen av självkänsla och moral rasade du med ett enda leende.
Det är sjukt hur stor inverkan saker och ting har på oss människor. Hur vi kan ge vika så lätt och hur vi inte märker när det tar över oss. Hur någons närvaro fullkomligt tar upp vår totala koncentration. Hur någon kan få oss att älska och hata denne på en och samma gång.
Trots detta är vi otroligt skickliga skådespelare, jag iallafall. Du varken ser eller hör det på mig. Du hör inte mina tankar, du känner inte mitt hjärta hur det slår hårdare varje gång jag ser dig. Därför tänker jag på dig ännu mer.

Some dreams get lost, never to be found again.

Vad är en människa?
Ni tänker säkert "ja men det är ju en homosapiens med b.la. ögon, öron, armar, känslor etc.".
Okej.. men vad är en människa utan sitt psyke och utan sin hälsa då?
Ingenting.

Tänk dig alla dina problem, bekymmer, negativa tankar och dåliga dagar samlade i ett litet paket som ingen ser. Du är ensam med dina hallucinationer och smärtor i kroppen. Det tar över dig. Du ser saker som ingen annan ser, du hör saker som ingen annan hör. Ingen förstår dig. Du är ensam.. du är galen fast du vet inte om det.
Du kan inte skilja på verklighet och hallucination. Du vet inte hur mycket det förstör för dina anhöriga och vänner. Du bryr dig inte. För du är för upptagen med att prata med väggarna eller plocka insekter från dina röda armar.

Tillslut kommer det till en gräns då du tycker att alla andra är galna förutom du. Du är den enda som ser den "riktiga" verkligheten.
Du ligger där i din sjukhussäng med sladdar inkopplade överallt i din kropp. Bredvid dig sitter din dotter och hennes barn, din son med hans familj och slutligen din man som stått vid din sida och som du levt med så länge du kan minnas. Lycka kände du endast med dom.
Du önskar att du kunde se dina barnbarn växa upp och sluta skolan. Bli sina egna människor.
Men du är borta och allting blir lika svammligt som detta inlägget.

Du är förlorad, men du vet inte om det än.