Jag vill inte hem. Även om det regnar idag.. även om ingenting speciellt händer. För jag har förälskat mig i denna staden. Huvudstaden.
Det har verkligen varit dagar av frihet och lycka. Jag har upplevt och sett så mycket, sånt som jag inte visste fanns. Och jag vill stanna. 4 dagar är faktiskt för lite..
Stockholm har överträffat mina förväntningar.
Här ska jag bo en vacker dag.
måndag, oktober 29
torsdag, oktober 25
Adios Gotenburgo!
Imorgon.I typ två månader har jag väntat på dagen som nästan är här. Stockholm.. för första gången i mitt liv haha. Och jag ska ha roligt, ingen tvekan om den saken. Även om det regnar eller är värsta stormen så ska jag ha roligt.
Mina 4 dagar i paradiset.. Bort från skolan, problemen, jobbet ALLT. Bara njuta av att man lever och vara nöjd.
Ha det bra sålänge Göteborg!
tisdag, oktober 16
Tu no sabes cuanto duele tanta soledad.
Sometimes I do wonder.. what life would look like without you.
I do wonder how it would feel, to not know you.
Would I be an other person? Could I be able to find happiness mouch easier? What would fill my thoughts, when you´re not there?..
Maybe I would feel free.. maybe happy. Sometimes I feel like I want to turn back time and change everything. Erase you from my memory.
But then, when I think it over.. I don´t want to loose you, eaven though we´re apart.
I want to tell my children about you, about us. So that they won´t make the same mistake like I did.
My first, my everything.. I despise that I adore you.
I do wonder how it would feel, to not know you.
Would I be an other person? Could I be able to find happiness mouch easier? What would fill my thoughts, when you´re not there?..
Maybe I would feel free.. maybe happy. Sometimes I feel like I want to turn back time and change everything. Erase you from my memory.
But then, when I think it over.. I don´t want to loose you, eaven though we´re apart.
I want to tell my children about you, about us. So that they won´t make the same mistake like I did.
My first, my everything.. I despise that I adore you.
onsdag, oktober 10
Desdeño el mundo.
Jag ser på världen genom hatiska ögon. Jag föraktar den. Nästan så att jag är rädd för den.
För hur ska jag annars uppfatta den? Som en plats där alla lever i harmoni? Där bråk, mord, misshandel, rån, droger etc inte finns?
Ungdomar, eller rättare sagt barn mördar varandra. 15-16 åringar ska leva med detta på sitt samvete i resten av sina liv. Dom kommer själva att ha barn, dom kommer själva veta hur det känns att vara en orolig förälder.
Men dom har mördat någon, och det kan inte suddas bort från deras minne, deras samvete. Hur kan man leva med sig själv?
Hur kan man gå hem för att käka middag precis efter att man misshandlat en 55årig invalid?? För att efter man ätit upp, gå tillbaka för att "göra slut" på honom..
Vad är det för samhälle vi lever i? Vart är världen påväg?
Tusen frågor men tyvärr inga svar.
Man kan inte skylla ifrån sig. Man kan inte skylla på att man har det skitigt hemma eller inte pallar mera. För livet blir vad man gör det till och inget annat! Det är ens eget ansvar som människa. Att ha gränser, att kunna uppföra sig, att kunna klara sig ur allt detdär jobbiga.
Men ni har mördat någon. En människa som också hade familj, vänner, känslor.. precis som ni själva. Hoppas att det äter upp, och sakta förstör eran själ.. att hans föräldrar istället för att ge honom sin födelsedagspresent, fick begrava sin son. Ni är inte värda någons omtanke.
Vila i frid Riccardo,
detta dedikeras dig, och alla som gått bort i onödan.
För hur ska jag annars uppfatta den? Som en plats där alla lever i harmoni? Där bråk, mord, misshandel, rån, droger etc inte finns?
Ungdomar, eller rättare sagt barn mördar varandra. 15-16 åringar ska leva med detta på sitt samvete i resten av sina liv. Dom kommer själva att ha barn, dom kommer själva veta hur det känns att vara en orolig förälder.
Men dom har mördat någon, och det kan inte suddas bort från deras minne, deras samvete. Hur kan man leva med sig själv?
Hur kan man gå hem för att käka middag precis efter att man misshandlat en 55årig invalid?? För att efter man ätit upp, gå tillbaka för att "göra slut" på honom..
Vad är det för samhälle vi lever i? Vart är världen påväg?
Tusen frågor men tyvärr inga svar.
Man kan inte skylla ifrån sig. Man kan inte skylla på att man har det skitigt hemma eller inte pallar mera. För livet blir vad man gör det till och inget annat! Det är ens eget ansvar som människa. Att ha gränser, att kunna uppföra sig, att kunna klara sig ur allt detdär jobbiga.
Men ni har mördat någon. En människa som också hade familj, vänner, känslor.. precis som ni själva. Hoppas att det äter upp, och sakta förstör eran själ.. att hans föräldrar istället för att ge honom sin födelsedagspresent, fick begrava sin son. Ni är inte värda någons omtanke.
Vila i frid Riccardo,
detta dedikeras dig, och alla som gått bort i onödan.
lördag, oktober 6
torsdag, oktober 4
Buscando una razón para volver a vivir.
Mitt huvud är överbelastat med tankar. Jag orkar inte bära på det mer, jag orkar inte vara ensam mer. Ensam.
Och jag är arg på hela världen, arg på dom som inte fattar ett skit.
Arg på alla som inte bryr sig, som vägrar att öppna sina ögon för verkligheten.
Arg på honom som får henne att gråta. Som får henne att inte veta varför hon lever, varför hon kämpar. Han som får henne att inte känna sig värd nånting. Han som står för värken i hela hennes kropp, hela hennes själ. Han som förstör henne sakta.
Men hon, som egentligen är värd så mycket mer. Hon som är en människa för bra för denna värld. Hon som är fast i fel atmosfär.
Men vi ska aldrig ge upp. Jag för dig, du för mig. Och så ska vi klara oss, igenom allting.
Jag lever för att göra dig stolt. Jag lever för att en dag bevisa för dig att allt ditt lidande inte är förgäves.
En vacker dag kommer allting att vara över. En vacker dag kommer du att le igen..
Och jag är arg på hela världen, arg på dom som inte fattar ett skit.
Arg på alla som inte bryr sig, som vägrar att öppna sina ögon för verkligheten.
Arg på honom som får henne att gråta. Som får henne att inte veta varför hon lever, varför hon kämpar. Han som får henne att inte känna sig värd nånting. Han som står för värken i hela hennes kropp, hela hennes själ. Han som förstör henne sakta.
Men hon, som egentligen är värd så mycket mer. Hon som är en människa för bra för denna värld. Hon som är fast i fel atmosfär.
Men vi ska aldrig ge upp. Jag för dig, du för mig. Och så ska vi klara oss, igenom allting.
Jag lever för att göra dig stolt. Jag lever för att en dag bevisa för dig att allt ditt lidande inte är förgäves.
En vacker dag kommer allting att vara över. En vacker dag kommer du att le igen..
onsdag, oktober 3
Lo que cuenta la memoria
Det finns inga ord som kan beskriva det jag känner. Den tomheten, det hålet du lämnade kvar i mig som aldrig kan fyllas igen. Det hålet förblir alltid ett hål, ett tomt svart hål istället för ditt namn.
"Du är mitt allt Marina. Jag kommer alltid att älska dig, jag lovar"..
"Du är mitt allt Marina. Jag kommer alltid att älska dig, jag lovar"..
tisdag, oktober 2
El me dio poesía, El era mi primer..
Tiden rinner och hinner förvsinna innan jag hunnit berätta,
att i mitt hjärta finns du fortfarande kvar.
Och glöm aldrig bort när du söker efter svar,
glöm aldrig bort saker vi gjort och det som betytt något.
att i mitt hjärta finns du fortfarande kvar.
Och glöm aldrig bort när du söker efter svar,
glöm aldrig bort saker vi gjort och det som betytt något.
söndag, september 30
Pobre mundo
Bara en snabb tillbakablick och jag ser lycka.
Bara en snabb tillbakablick och jag vill inte vara här mer.
En snabb tillbakablick av en förlorad värld.
Jag stänger in mig i min ensamhet. Vill inte veta av varken någon eller något.
Tack för paranojan, tack för förgörelsen av min själ.
Och när tårar inte hjälper, när ingen hör ropen på hjälp.. återstår bara ilska.
Den okontrollerade vreden som du inte visste fanns inom dig. Du hatar allt. Verkligen allt.
Men nej mamma, du behöver inte oroa dig det minsta. Jag vill inte göra dig orolig, det är inte ditt fel.
Det är bara en period mamma..
Allt detta kommer också få sitt slut nångång mamma..
Bara en snabb tillbakablick och jag vill inte vara här mer.
En snabb tillbakablick av en förlorad värld.
Jag stänger in mig i min ensamhet. Vill inte veta av varken någon eller något.
Tack för paranojan, tack för förgörelsen av min själ.
Och när tårar inte hjälper, när ingen hör ropen på hjälp.. återstår bara ilska.
Den okontrollerade vreden som du inte visste fanns inom dig. Du hatar allt. Verkligen allt.
Men nej mamma, du behöver inte oroa dig det minsta. Jag vill inte göra dig orolig, det är inte ditt fel.
Det är bara en period mamma..
Allt detta kommer också få sitt slut nångång mamma..
onsdag, september 26
Hay algo en ti..
Jag skulle kunna försöka förklara, det som egentligen inte går att förstå. Jag skulle kunna försöka beskriva känslan i kroppen jag får varje gång jag ser dig. Handsvetten, paniken, dendär konstiga känslan som tar över mig. Som slukar mig, äter mig levande. En känsla av både kärlek och hat på samma gång. En känsla som värmer hela min kropp, som smeker hela min själ.Jag skulle kunna försöka förklara hur jag mår, hur jag känner. Men det är nånting som ord inte kan förklara. Utan som bara ögon kan se, som bara hjärtat kan känna.
tisdag, september 25
Det är platt
Sommar, vår, höst, vinter.. Sommar, vår, höst, vinter. År efter år efter år.Och så går det runt, i en cirkel. Våra nästintill patetiska små liv.. Vi försöker ta oss ut, men det finns ingen utväg. Vi försöker klättra bortom murarna men faller ner igen.
Omringade.
Problem följer efter ett annat. Som om att dom står i led, väntandes på att bli märkta.. väntandes på att förstöra. Och när vi inte har nånting att bekymra oss över, så söker vi upp det. Vi hittar nånting att klaga på, nånting nytt att lägga våra tankar och vår energi på.
När tillvaron är platt, den har varken upp- eller nedgångar. Den är platt, grå och dyster.
När nånting är så nära men ändå så långt ifrån. När du själv inte vet vad du vill. När du känner dig borttappad i dig själv.
Det bränns. Skrik, någon kanske hör dig. Någon kanske räddar dig.
måndag, september 24
Blunda aldrig
I min fantasi är jag inte ensam. Där finns dom fortfarande.
Dom tittar på mig, fyller min kropp med lycka och värme. En känsla som är bekant men samtidigt så okänd. Den är så stark att den slukar mig.
Dom ser igenom mig. Jag kan inte dölja nånting. Som om dom känner mig bättre än vad jag själv gör.
Dom finns inom mig hela tiden. I tankarna delar vi allt. Två hjärtan, men bara ett hjärtslag.
Som en drog man är beroende av, man vill men kan inte sluta. Det är två hjärtan som slår tillsammans.
Dom följer mig vart jag än är. Vad jag än gör. Även om dom är miltals ifrån så är dom ändå här. Så nära, så varma. Dom är det finaste som någonsinn skapats.
Dom kan inte utan mig, en gång älskade de bara mig.
Dom tittar på mig, fyller min kropp med lycka och värme. En känsla som är bekant men samtidigt så okänd. Den är så stark att den slukar mig.
Dom ser igenom mig. Jag kan inte dölja nånting. Som om dom känner mig bättre än vad jag själv gör.
Dom finns inom mig hela tiden. I tankarna delar vi allt. Två hjärtan, men bara ett hjärtslag.
Som en drog man är beroende av, man vill men kan inte sluta. Det är två hjärtan som slår tillsammans.
Dom följer mig vart jag än är. Vad jag än gör. Även om dom är miltals ifrån så är dom ändå här. Så nära, så varma. Dom är det finaste som någonsinn skapats.
Dom kan inte utan mig, en gång älskade de bara mig.
söndag, september 23
Svammel
Jag vill vara i en annan värld, vilken som helst. Men inte med vilka som helst. För det är viktigt med människor runtomkring en. Dom påverkar oss mer än vad vi tror. Även om man kanske inte riktigt vill tro på det.
Tro. Ja, det måste vi ha. Med en gnutta hopp också kanske. Och om man vill, lite kärlek. Eller mycket kärlek om man hellre vill det. Det är upp till en själv.
Och vi drar slutsatser. För det måste vi. Signalerna är inte alltid självklara, det är inte alltid vi uppfattar dom. Därför drar vi egna slutsatser, vi tror nånting om nånting. För vi är inte säkra.
Men vem är säker? När kan man vara säker på nånting? .. Kanske vid bekräftelse? Alltså vill man också ha bekräftelse då man drar en slutsats.. eller? Jag är inte säker. Är du?
För vem skriver jag egentligen? Mig själv.. jag mår bättre då jag får ut allting. Även om det är svårt att förstå vad jag menar, det är bara svammel. Men det har kommit ut. Jag kan andas igen.
Tro. Ja, det måste vi ha. Med en gnutta hopp också kanske. Och om man vill, lite kärlek. Eller mycket kärlek om man hellre vill det. Det är upp till en själv.
Och vi drar slutsatser. För det måste vi. Signalerna är inte alltid självklara, det är inte alltid vi uppfattar dom. Därför drar vi egna slutsatser, vi tror nånting om nånting. För vi är inte säkra.
Men vem är säker? När kan man vara säker på nånting? .. Kanske vid bekräftelse? Alltså vill man också ha bekräftelse då man drar en slutsats.. eller? Jag är inte säker. Är du?
För vem skriver jag egentligen? Mig själv.. jag mår bättre då jag får ut allting. Även om det är svårt att förstå vad jag menar, det är bara svammel. Men det har kommit ut. Jag kan andas igen.
fredag, september 21
Imprevisto
Det finns saker som vi ångrar.Ibland ångrar att man träffat vissa människor. Att man överhuvudtaget har brytt sig om dom och ställt upp för dom.
För när man minst anar det så börjar man tycka om dom. Och man kommer på sig själv med att man tänker på dom hela tiden. Man kommer på sig själv med att tänka att man faktiskt vill vara med dom.
Men så händer det..
Det man visste skulle komma nån vacker dag. Men inte så snabbt. Inte nu. Inte idag. Men det kommer, och du är inte beredd. Du förstår varken varför eller hur.
Och vad gör du?
Det finns ingenting du kan göra, för det är inte ditt fel. Det är inte ditt fel.
Bara till att bita ihop, för livet kan vara så jävla orättvist. Gå vidare och radera det. Trots ärret som finns kvar ska du inte tänka på det, skit i det. Så som dom sket i dig..
torsdag, september 20
tisdag, september 18
Störningsmoment 1-5
Störningsmoment 1,
Telefonen:
Ni vet när man ska ringa till typ Telia eller nåt annat bolag så får man ju stå i kö och vänta på sin tur. Och ni vet dendär kvinnliga rösten som var femte sekund påminner en om att "det är fortfarande samtal före, tack för att du väntar".. Ja vad ska jag annars göra k*rring?! Jag fattar att det är samtal före, och varsågod att jag väntar. Sjung lite för mig istället.
Störningsmoment 2,
Vagnen:
När man sitter på vagnen hem efter 5-6 timmar i skolan och tar upp knäna och lutar dom mot sätet framför en. Man är trött, har huvudvärk och massa läxor och annat att tänka på. Det minsta man begär är att få sitta skönt på vagnen påväg hem. Näe då sätter sig nån äldre dam/herre bredvid en och blänger och man VET att dom tänker nåt i stil med "dagens ungdom, kan inte ens sitta fint! Så var det bannemej inte på min tid, nääe då lärde man minsann sig hur man skulle uppföra sig!". Men LEAVE ME ALONE! Smutsar jag ner? Nej. Stör jag någon annan? Nej. Om ni tycker att det är så jävla jobbigt så är det bara till att vända bort huvudet och låtsas att jag inte finns. Jag vet minsann visst hur man uppför sig! Det är ju inte så att jag är någon ligistunge som hoppar på säterna precis. Vad hade ni sagt då?
Störningsmoment 3,
Tändaren:
När man är sjukt röksugen och upptäcker att tändaren ligger kvar på köksbordet hemma, själv står man ensam på hållplatsen.
Störningsmoment 4,
Dagen efter...:
Det är söndag morgon, klockan är 9.30 och du är bakis. Denna söndag har du tänkt spendera i sängen. Inget annat. Vartenda litet ljud skär i öronen och solljuset gör dig blind, det va därför du drog ner persiennerna igårkväll då du knappt kunde stå på benen.
Plötsligt stormar morsan in i rummet med dammsugaren och dammvippan i högsta hugg. Inte nog med att hon drar upp persiennerna, nej hon måste också lägga till att "Upp o hoppa! Det är en så fin dag idag Marina, riktigt höstväder! Vad gör du i sängen såhär länge egentligen? Ska vi ut och promenera?".
Mamma jag älskar dig, men KLOCKAN ÄR 9.30 OCH DET ÄR SÖNDAG! Du vet vad jag gjorde igår, låtsas inte som om att du inte hörde mig när ja kom klampandes in genom dörren kl. 3 igårkväll!
Störningsmoment 5,
Dolt nummer:
Ingen har ringt dig på hela dagen så du lägger telefonen i rummet medan du går på toa. När du kommit ut ser du ett missat samtal från dolt nummer. Why God, whyyyyyy?
Telefonen:
Ni vet när man ska ringa till typ Telia eller nåt annat bolag så får man ju stå i kö och vänta på sin tur. Och ni vet dendär kvinnliga rösten som var femte sekund påminner en om att "det är fortfarande samtal före, tack för att du väntar".. Ja vad ska jag annars göra k*rring?! Jag fattar att det är samtal före, och varsågod att jag väntar. Sjung lite för mig istället.
Störningsmoment 2,
Vagnen:
När man sitter på vagnen hem efter 5-6 timmar i skolan och tar upp knäna och lutar dom mot sätet framför en. Man är trött, har huvudvärk och massa läxor och annat att tänka på. Det minsta man begär är att få sitta skönt på vagnen påväg hem. Näe då sätter sig nån äldre dam/herre bredvid en och blänger och man VET att dom tänker nåt i stil med "dagens ungdom, kan inte ens sitta fint! Så var det bannemej inte på min tid, nääe då lärde man minsann sig hur man skulle uppföra sig!". Men LEAVE ME ALONE! Smutsar jag ner? Nej. Stör jag någon annan? Nej. Om ni tycker att det är så jävla jobbigt så är det bara till att vända bort huvudet och låtsas att jag inte finns. Jag vet minsann visst hur man uppför sig! Det är ju inte så att jag är någon ligistunge som hoppar på säterna precis. Vad hade ni sagt då?
Störningsmoment 3,
Tändaren:
När man är sjukt röksugen och upptäcker att tändaren ligger kvar på köksbordet hemma, själv står man ensam på hållplatsen.
Störningsmoment 4,
Dagen efter...:
Det är söndag morgon, klockan är 9.30 och du är bakis. Denna söndag har du tänkt spendera i sängen. Inget annat. Vartenda litet ljud skär i öronen och solljuset gör dig blind, det va därför du drog ner persiennerna igårkväll då du knappt kunde stå på benen.
Plötsligt stormar morsan in i rummet med dammsugaren och dammvippan i högsta hugg. Inte nog med att hon drar upp persiennerna, nej hon måste också lägga till att "Upp o hoppa! Det är en så fin dag idag Marina, riktigt höstväder! Vad gör du i sängen såhär länge egentligen? Ska vi ut och promenera?".
Mamma jag älskar dig, men KLOCKAN ÄR 9.30 OCH DET ÄR SÖNDAG! Du vet vad jag gjorde igår, låtsas inte som om att du inte hörde mig när ja kom klampandes in genom dörren kl. 3 igårkväll!
Störningsmoment 5,
Dolt nummer:
Ingen har ringt dig på hela dagen så du lägger telefonen i rummet medan du går på toa. När du kommit ut ser du ett missat samtal från dolt nummer. Why God, whyyyyyy?
söndag, september 16
Jag godtar utmaningen
Regler:
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv.Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler.I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så dom vet att dom har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.
Jim, Sebbe och Henrik.
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv.Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler.I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så dom vet att dom har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.
- Jag brukar prata med mig själv i spegeln
- Jag älskar choklad i alla dess former
- Kaffe är mitt dagliga missbruk
- Jag kan inte leva utan min telefon
- Jag har fobi för vatten, sprutor och insekter
- Min absolut bästa vän är min mamma
- Jag tittar nästan aldrig på tv
- Jag älskar vintern
Jim, Sebbe och Henrik.
söndag, september 9
U srcu sam te nosila
Är vi vem som helst?
Är vi inte viktigare än så?
Det är du som har satt oss till världen. Det är ditt blod som rinner genom våra vener.
Två barn, det va ditt ansvar.
Din enda uppgift i livet har du misslyckats med.
Du svek dom som behövde dig som mest.
Du rasade allting som vi byggt upp tillsammans.
Du bara lämnade allting.
Du lämnade dom som älskade dig.
I hjärtat fanns du, på första plats.
Den platsen är nu tom. Ett stort svart hål i min själ istället för ditt namn.
Och det äter upp mig inifrån. Sakta.
Det kommer sluka mig.
Är vi inte viktigare än så?
Det är du som har satt oss till världen. Det är ditt blod som rinner genom våra vener.
Två barn, det va ditt ansvar.
Din enda uppgift i livet har du misslyckats med.
Du svek dom som behövde dig som mest.
Du rasade allting som vi byggt upp tillsammans.
Du bara lämnade allting.
Du lämnade dom som älskade dig.
I hjärtat fanns du, på första plats.
Den platsen är nu tom. Ett stort svart hål i min själ istället för ditt namn.
Och det äter upp mig inifrån. Sakta.
Det kommer sluka mig.
lördag, september 8
Don´t
Jag har förlorat både min förmåga och lust att skriva. Det va min passion en gång i tiden och jag skrev alltid.. det är bara borta. En del av mig är borta.
Jag vet varken vad som har hänt eller varför.
Kanske är det så att jag har för mycket att säga.
Kanske vet jag inte vart jag ska börja.
Det blir väl så när ögat har sett för mycket. När örat har hört för mycket. När hjärnan är utmattad av tänkande. När läpparna är rädda för att säga för mycket, eller för lite.
Världen är kaos, förlora inte dig själv.
Jag vet varken vad som har hänt eller varför.
Kanske är det så att jag har för mycket att säga.
Kanske vet jag inte vart jag ska börja.
Det blir väl så när ögat har sett för mycket. När örat har hört för mycket. När hjärnan är utmattad av tänkande. När läpparna är rädda för att säga för mycket, eller för lite.
Världen är kaos, förlora inte dig själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)