torsdag, november 29

En i sänder blir vi alla en i mängden.

Väckarklockan ringer.. detta är nog ett av världens jobbigaste ljud. Jag orkar inte.. egentligen vill jag bara ligga kvar i min säng i veckor. Men jag vet att jag måste.. därför stiger jag upp och beger mig med korta, sömniga steg till duschen. Kranen vrids på och jag kliver in. Fullkomligt apatiskt gnuggar jag in shampoot i håret, sköljer, tar balsam, sköljer.. likadant varje dag.
Skola, plugga, jobba. Skola, plugga, jobba. Jag har absolut ingenting som förgyller min tillvaro.

Jag tror att vanor är det tråkigaste som finns. Då vet man att man är en i mängden. En av sveriges många stressade ungdomar som i princip inte har något socialt liv. Kanske på helgerna.. om man inte har några arbeten att skriva eller prov att plugga till.
Helger är för mig detsamma som nyår. Något man ser fram emot mycket.. som sedan kan visa sig vara hur bra som helst, eller ett totalt fiasko.

Och jag undrar hur FAN min lärare tänker när han säger "Det är viktigt att kunna koppla av.. det måste ni lära er".. och sedan ger han oss 3-4 arbeten + läxor att göra klart på 2-3 veckor. Säg mig NÄR har han tänkt att vi ska koppla av? När man sitter hemma och inte har gått till skolan bara för att man inte hunnit plugga till provet som är imogron, för att man har jobbat och haft massa annat att göra klart?
Detta är svenska B.. sedan har vi samhällskunskap B, matte B, engelska B, spanska steg 4, geografi mm. Snälla säg mig, när fan ska ja hinna koppla av? Det existerar inte hos mig.

Jag ska ta några piller lugnande nu haha.

torsdag, november 22

Min bror.

Håll ut, än är det inte slut. Nej, det är bara början.
Säg inte att du inte orkar mer, du har så mycket att se fram emot.
Du är fortfarande bara ett barn. En av många förvirrade själar.
Säg inte att du ger upp, då tar du med dig mig ner i graven.
För jag hade gett mitt liv till dig.
Jag hade gett dig allting jag står för, min kropp och min själ,
för att du ska lyckas.
För att få se hur du utvkecklas.
För att se dig lycklig.
Jag hade offrat allting för dig, för blod är tjockare än vatten.
Och min kärlek till dig kan inte språket förklara.
Jag älskar dig.
Vem du än blir, vad du än gör,
så har du mig.

onsdag, november 21

Tänk om sorgen vore snö, och smälte bort innan morgonen kom.

Du är borta och nu saknar jag din trygga famn.
Jag saknar din röst då du viskade.
Nu kan jag inte få svaren på frågorna.
Var är du nu?
Jag kramar min kudde och låtsas att du är här,
jag låtsas att dina andetag är mina.
Önskar dig all lycka i världen,
då vi inte kunde erbjuda dig den.
Snälla ta mig härifrån,
snälla ta mig till en annan värld.

Hör du mitt hjärta?
Hör du hur det slår i takt till smärtan?
Tyvärr så har du redan förstört allting.
Tyvärr så har du redan förlorat mig.

K E N

Jag har mestadels alltid tyckt om Ken Ring. Men nu när jag hört senaste plattan Äntligen Hemma har jag verkligen insett kärleken till hans musik.
Outrot ska man inte ens prata om, det är det känsligaste och ärligaste jag hört inom musik.

6 favoriter:
1. Ta det lugnt
2. Bryter tystnaden
3. Pappa
4. 2000 talet
5. Kelian
6. Privatfest

För alla Ken Ring fans är Äntligen Hemma en platta man verkligen måste ha i sin samling. Och för alla er som tycker att Ken är skit kan fortsätta snacka bull, HAN ÄR BÄST!
(
Här kan ni köpa t-shirtar med asfeta tryck, bl.a. Äntligen Hemma - Ken Ring. Jag ska lätt ha en!)

onsdag, november 14

Lär mig!

Vad övrigt är, är tystnad.

Någonting är konstigt. Jag känner det i luften, jag känner det i magen.
Det känns som om någonting destruktivt är påväg mot mitt håll. Inte en gång till..
Jag känner det negativa trycket från alla håll och kanter.
Låt mig vara ifred. Låt mig få andas, låt mig få leva. Försvinn.

Det kanske är alla svek, mörka ord och lögner som kommit över mig? Det är som om de aldrig vill låta mig vara ifred, som om de aldrig kommer att försvinna. Jag möter dom varje dag. Dom finns hos alla.
Alla gånger som jag förlitat mig på vad folk har sagt, och alla gånger som jag blivit besviken. Man ska aldrig förlita sig på någon.
Men det är svårt att inte förvänta sig något från någon, då man själv ger allting.
Det kanske är sant som dom säger.. att bara de som tänker på sig själva, klarar sig bäst. Det är dom som överlever den hårda och brutala kampen. Livet.

lördag, november 10

Nu tar jag en paus

Nu känner jag att jag inte riktigt hinner med skrivandet så som jag vill. Dessutom vet jag inte hur jag ska strukturera allting ja känner längre. Det blir mest bara jobbigt svammel som ingen riktigt förstår.
Blessings.

onsdag, november 7

He got the best of me.

Dessa fyra dagar utan dig har varit dubbelt så svårare än de 4 åren med dig, även om det borde vara tvärtom.
Varför såg jag dig idag? Är detta ett test? Om det är det, så är det inte roligt längre. Jag har fattat poängen. Låt mig få leva nu, låt mig få andas lite nu. Låt mig få ta en paus från allting.
Det stryper mig, jag kan inte andas.

Ena stunden vill jag bara glömma allting, hålla om dig och tala om för dig hur mycket jag älskar dig. Men när förnuftet tar över vet jag att jag borde glömma dig helt och hållet. Radera dig från mitt minne och mitt hjärta.
Men hur lätt är det?
Radera vartenda ord du sagt.. radera allting vi gjort och allting vi haft?
Jag känner mig så kluven.. jag känner mig så konstig och tom. Det är första gången på 4 år som jag verkligen känner mig riktigt ensam.
Snälla ta mig härifrån.

You said you´d love me until you die and as far as I know you’re still alive, baby.

tisdag, november 6

Förlåt min svarta ängel.

Det är nu som ensamheten på riktigt hinner ifatt mig. Nu när jag verkligen är ensam.
Borde jag säga förlåt? Förlåt för att jag lämnar dig ovetande? Förlåt för att jag inte orkar mer.
Förlåt för allting vi har gjort och sagt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ensamheten äter upp mig. Vart ska jag ta vägen? Du lämnar ett stort svart hål efter dig.. det hålet förblir alltid ett hål. Ett hål som suger upp all min kraft, energi och livsglädje.

Spelar ingen roll om jag kommer över dig eller inte. När jag tittar tillbaka på dom fyra åren så kommer det hålet alltid att finnas där.
Hade jag haft en enda önskan.. hade det varit att vi aldrig träffats.

måndag, november 5

Grafer för välmående

Tack för ingenting.

Dina svek, dina lögner och din som du kallar humor. Jag är trött på det.
Trött på dig. Trött på hur du behandlar mig och alla andra i din omgivning. Trött på dina äckliga kommentarer och dina patetiska försök att sticka ut ur mängden, vara udda.
Allt det är över nu. Idag är början på något nytt. Början på mitt nya liv, där du inte existerar.
I fyra år har det pågått. Fram och tillbaka.
Men det är slut med det. Jag är ingen jävla leksak du kan ta fram och leka med då du känner för det.

Jag ska slingra mig ur ditt järngrepp och lämna dig med inget annat än tomheten.
Jag ska återgå till att vara lycklig och glad. Behöver inte dig för att känna mig hel, inte längre. Från och med idag är du
ingen.
Hoppas att du inser dina misstag och att du alltid kommer att vara ensam. Såsom jag har varit.


Enormt tack till mina vänner och min mamma och bror som alltid har hjälpt mig.
Det är er jag älskar på riktigt och tackar Gud varje dag för att han har välsignat mig med sådana människor som ni.

lördag, november 3

1.6.07

Där går mitt hjärta. Där går den jag älskar.
Och vart ska jag gå? .. då mitt hjärta är här.

Dom ögonen. Det leendet. Den kroppen. Låt mig få älska den, älska dig.
Jag är stark. Men svag utan dig.
Jag är glad. Men olycklig utan dig.
Och allt du kan säga är förlåt.
Jag förlåter dig.
För jag varken kan, eller vet annat.
Jag vet inte bättre. Jag vet inget vackrare.

Jag vet inte vad som finns utanför dessa murar. Och jag är inte säker än.
Vill inte veta.
Inte än.
Jag vill stanna hos dig. Så du kan hålla om mig, skydda mig från allting. För hos dig finner jag säkerhet.
För hos dig känner jag trygghet.
Säg att du aldrig kommer lämna mig. Att du alltid kommer finnas vid min sida. Säg att jag aldrig behöver vara ensam mer.
Säg att du älskar mig.


"Upp vackra sol och dräp den bleka månen
Som redan tynar bort av avundsjuka
För att du lyser klarare än den."

fredag, november 2

Du är du, jag är jag, men vem är vem?

164 dagar..
För 164 dagar sedan var jag lyckligare än någonsinn. Jag hade dig. Du hade mig.
Vi.
164 dagar har gått sedan dess.
Och det är så mycket som har hänt.. på så kort tid.

Vem vill glömma sådan lycka? I rädslan av att tro att man aldrig kommer att finna den någon annan stans stannar jag hos den. Håller den så nära mitt hjärta jag kan.
Den värmer mig, även i den hårdaste kylan och i den värsta stormen. Den är med mig överallt och hela tiden. Jag lämnar den aldrig.

Maybe together we can get somewhere.

Sorry
Is all that you can't say
Years gone by and still
Words don't come easily
Like sorry like sorry

Forgive me
Is all that you can't say
Years gone by and still
Words don't come easily
Like forgive me forgive me

I love you
Is all that you can't say
Years gone by and still
Words don't come easily
Like I love you I love you

torsdag, november 1

Världen får vänta när hjärtat brinner.

If you think of me
If you miss me
Once in a while
Then I’ll return to you
I’ll return and fill that space in your heart

Remembering your touch
Your kiss, your warm embrace
I’ll find my way back to you
If you be waiting

Oh I’ve longed for you
And I have desire
To see your face, your smile
To be with you wherever you are

Together again
It would feel so good to be
In your arms
Where all my journeys end

If you can make a promise
If it´s one that you can keep
I vow to come for you
If you wait for me

Den är nära nu.

Tillbaka i staden där jag föddes, där jag har spenderat mina snart 17 år. Tillbaka till staden där min problem befinner sig. Dom hänger i luften. Dom finns överallt.
Varje dag är det samma gamla visa.. samma vagn, samma människor, samma väder, samma saker som behövs göras. Ingenting är nytt. Ingenting händer.
Ångesten är nära. Jag känner hur den har förföljt mig ända sen jag satte mig på tåget hem.
Går jag till överdrift? Det är bara en stad.. inte mer än så.
Men ändå vill jag inte vara här mer. Jag vill expandera.. ut, bort.
Jag behöver någonting nytt.

Trött på denna stadens befolkning. Otrevliga och opersonliga. Diskoturkar, fjortisar och kickers är en del av vardagen.
Brunnsparken, Avenyn, Haga, Kompassen och kanske Liseberg.. det är allt som finns att se. Och dom är överallt.. förföljer mig. Allting påminner mig om nånting. Allting påminner mig så mycket om dig.
Ja behöver någonting nytt.. långt bort.